Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 1

namnet någonstädes. Min Gud! jag har åtit genomsöka namnlistorna på alla reande i alla de förnämsta hamnarne, och qud vete allt hvad; men det var till ingen nytta. Ingen kunde säga mig någonting om dig; och så finner jag dig slutligen vär, af en händelse. Just likt ditt förvända uppförande! — Ni ville heldre skjutit ned mig i öpven jagt, förmodar jag, sade jag skratande. — Jag ville heldre haft någonting för nina pengar, svarade mrs Sandyshaft. Ah, Bab, du slyna, du har kostat mig — nå, let gör detsamma hvad du kostat mig. Mera än du är värd från topp till tå, kan ag säga dig. Hvad Hugh beträffar, har lan gifvit ut hundratals pund för att söka efter dig. — Verkligen? — Verkligen! upprepade min tante vredsad. Du kan krusa din läpp och drafla verkligen så trotsigt du behagar; men han ir i alla fall värd ett dussin sådana som lu. Och du har ännu ingen enda gång frågat efter honom. Du vet inte, antingen han lefver eller är död, förmodar jag? Han kan vara död två gånger, för allt hvad du kan säga. — Han kan vara död, min kära tante, sade jag, låtsande en djup likgiltighet; men jag inser verkligen inte, hur han möjligen kunde vara det två gånger. — Vi dö alla två gånger, svarade hon. Första gången, då vi upphöra att vara till; den andra, då vi äro glömda. — Kära tante, utropade jag, det är mycket bra sagdt! — Bra sagdt, eller illa sagdt, det gör detsamma, svarade hon skarpt. Du be