Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1866, sida 1

UTRIKES. ITALIEN. Gazzetta di Firenze berättar, att, till följe af vänliga föreställningar från Italiens sida, kejsaren af Österrike, utom den lombardisk-venetianska konungatiteln, skall ifven aflägga titlarne af storhertig af Toskana, hertig af Parma, Piacenza o. s. v. Från Venedig skrifves den 23 Oktober: Sedan fyra dagar lefver Venedig i ett vafbrutet glädjerus. Efter truppernas sestiga intåg följde festen för folkomröstninsen, och den 21 Oktober strålade Marcusplatsen för andra gången på tre dagar i en praktfull belysning. Betraktaren fäster sig likväl mest vid åsynen af det glädjeIruckna folket. Så snart militärmusiken började ett stycke, utbröt hela folkmassan ett tusenstämmigt jublande Si, Si (Ja!) Under 24 timmar hörde man i hela stalen snart sagdt intet annat än Si. Män och qvinnor helsade hvarandra med detta ord, och om på teatern skådespelaren i sin roll hade att yttra ordet Si, så belönade honom hela publiken med ett stormande bifallsjubel. Som kändt är, har folkomröstningen lemnat det mest lysande resultat. Af det fruktade undanhållandet från omröstningen kunde ingenting märkas, och för denna lyckliga vändning har man till icke ringa del att tacka presternas nationelt-italienska hållning. Att ett så stort antal biskopar röstat för Italiens mhet och konung Victor Emanuel, torde sifva vederbörande i Rom mycket att tänka år. Efter underrättelsen om de italienska ruppernas intåg i Venedig, hissade man fverallt i Viterbo, der den päfliga fremingslegionen ligger i garnison, den italimska trikoloren, som naturligtvis af de reaktionäre kallas för ,upprorets baner. En politisk process lärer blifva en följd af ,detta attentat mot ordningenSTORBRITTANIEN. Under rubriken , Toryregeringen i Engandskrifver Kölnische Zeitung: Så stilla det för närvarande än må se ut i Englands politiska luftkrets, genomströmmas dock sinnena af en aning om kommande stormar, väntade af alla, som aningen sjelfva göra politik eller uppmärksamt följa händelserna — stormar icke af revolutionär natur, sådane som utgå från massorna, utan parlamentariska, ur hvilka en reform ej blott af valrätten, utan äfven