Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1866, sida 4

kules styrka och spartanskt mod i händerna på en dylik konstnär-, när blod flöt i stor qvantiteter. Tatueringen är för en Maori hvad titlar, ordnar och värdigheter äro för en europ — den visar vid första ögonkastet hurudan hans sociala ståndpunkt är. Uti detta äro de märkbara. Ehuru de ej, som Hindostanerna, äro indelade i kaster och det ej finnes bland dem så absolut rangskilnad som mellan en bramin och en paria och ehuru det står nästan hvar och en öppet att uppnå en högre rang, betecknar likväl hans tatuering både hvad han var när han föddes och hvad han är den dag vi se honom. Det finnes tjugo eller trettio olika graderingar af krokiga, räta, konvexa och konkava linier, cirklar, halfeirklar, ringormar, kors, parallelogrammer och fantastiska slängar, hvilka alla utvisa ctt visst personligt eller stamvärde. Det är mig omöjligt att beskrifva dessa utan ritningar, och jag vill derföre ej försöka. Kungen (ty de missnöjda erkänna en Maori-kung) har endast räta horisontelia och perpendikulära linier, hvaremot en , Rangatira (höfding) har en oändlig mängd krumelurer öfver hela kroppen. Sty relsesättet inom en stam är helt och hållet patriarkaliskt och höfdingen kan disponera öfver allt hvad stammen eger, men tager vanligen råd af underhöfdingarne. Inom en stam existerar fullkomlig kommunism så länge de bo tillsammans, och höfdingen förordnar allt arbete, säljer och köper efter behag. Deras qvinnor äro vanligtvis hållna till det lägsta och styfvaste arbete och äro uti allt underdåniga männen, för hvilka de utan knot slafva. En stam innehåller ibland 3 till 4000 personer och varierar till 100 eller 150, kanske äfven mindre.