Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1866, sida 4

I NMaori-land. (Bref från en svensk i Nya Zeeland. ) Nya Zeeland — eller Maori-Land-. som det kanhända ej är orätt att jag kallar det, sedan dess ur-invånare kallas och kalla sig sjelfva ,. Maori, är från dess norra till sydligaste udde af naturen begåfvodt med allt det som fostrar välgång och trefnad. Ilöga berg, hvari ännu ses spåren af vulkaniska utbrott och hvarifrån uppspringa rika, stora floder, i de flesta delar värdefulla urskogar. i andra delar milslånga, fruktbara slätter, ett klimat som känner den hårda, kalla vintern, hvilken vi nordboar känna så väl, lika litet som den vekliga sommar, hvilken enerverar dem, som bo under tropikerna, en jordmån, som belönar åkerbrukarens möda och som, i sin stora utsträckning, ger ett fruktbart fält för fåroch boskapsskötsel, här och der insjöar, många om ej stora floder, elfvar och åar, vattnande fälten i deras lopp till de med förträffliga hamnar försedda kusterna och under sednaste åren guldgrufvor som täfla med Australiens och Californiens. kolgrufvor som uppfylla alla inhemska behof, kerostnoljbrunnar allt detta med den raffinerade lyx, hvilken dag från dag, år från år, föres från Europa i utbyte mot landets produkter, eger Nya Zeeiand. Och den race, hvars herravälde ännu i mannaminne var oinskränkt, den är väl värd att noga observera. sedan, om vi undantaga Nordamerikas indianer, ingen annan af Försynen med mörk hy begåfvad kan dermed jemföras. Jag har sagt att de infödda kallasMadrir-, men har ej kunnat, till min tillfredsställelse utröna hvadan detta namn härleder sig — en saga gängse bland dem att de äro så benämnda efter den, om ej fabulösa, åtminstone utdödade fågeln Moa, i jemförelse med hvilken en kondor eller en örn är att endast betrakta såsom en spar hvilar på alltför lös grund att kunna antagas. tillhöra troligen Malaj-fa miljen och äro stora, sta ka, välbyggda samt böjda för ett verksamt lif. Deras färg är ej svart, ej heller brun, och varierar bland de olika stammarne. men i allmänhet närmast lik zigenarnes i södra Europa: jeg har funnit deras hy mörk sem en kasta jn och jus som den af en vanlig brunett. Övonen äro mörka, fulla af lif, djupt liggande och i de flesta fall blixtrande, tydligt nog bevisande att de äro passionerade i kärlek som i hat, men blaud de flesta -vänliga infödde har jag sett, om jag så får uttrycka mig, skrattande eller leende ögon, bjudände genom dessa ,hjertats fönster den främmande ett fröjdfullt välkommen; tänderna äro hvita och regnliera. Under vanliga omständigheter uttrycka deras anletsdrag ingen vildbet — de ingifva snaare förtroende och tillit än motsatsen. De äro förträfiliga sjömän, ha håg för åkerbruk, och med gevär i handen, ha de bevisat engelsmännen att te äro Låde modiga soldater. djerfva angripare och förträffliga skarpskyttar. Deras språk är poctiskt, bildrikt och öfverflöödar på allegorier och liknelser och är cj sällan konstrucradt efter Gamla testamentets profeters stil. då de vid publika tillfällen tilltala en folkmängd eller när de i skrift uttrycka sig till vänner eller fiender: de sätta högt värde på poesi och musik och räkna bland sig sjelfva flere lyriska skalder, hvilka utöfva ej ringa inflytande. Den urgamla seden att pricka eller : tatueraansigte och kropp, hvilken IIerodotus berättar existerade både i YThracien och Lydien, är här bland dem bibehållen, ehuru på sednare åren missionärerna förmått kristna föräldrar att afstå derifrån å döpta barn. Emellertid äro i närvarande ögonblick nästan alla fullvuxna personer mer eller mindre märkta med dessa outplånliga prickningar. Tatuering — jag känner ej ett bättre uttryck för denna operation, ehuru namnet härleder sig från Tahiti — är en religiös ceremoni, eller rättare utförd med religiös vördnad. enär den tatuerade personen derigenom är supponerad vara ställd under beskydd af en mäktig gud. Jiki kallas denne ännu af de oomvända i stor vördnad hållna gudaperson, och hvarhelst jag sett hans afbild har den varit det mest ogudliga och fulaste beläte man kan tänka sig, med ett mordiskt grin och en ansigtsformering i jemförelse med hvilken OuasilnedeS : — Merwerne likna deruti alla an i racer, att de förena ideen om hög styrka och mäktig visdom med den största möjliga fulhet och vanskaplighet i deras afandabilder. En god taticrare är en konstnö om sin stam och högt värden d. och Cet or inalnnda en småsak att H Cenna karektoristicka märkning — tvärtom så vtterst pinsam, att det åtgår många år ot bi friikomligt ta tucrad. Torjande i barndemen och ofta ej slutande förr än i mannaåldern, och jag har t af personer som borde veta hvad det är. sedan de venomgått hela processen, att ingen man knond för pina. förorsakad 2 nåla dj och täta instiekande i köttet. der den qvarlemnar ett slags bläck, vore han ej förunnad vissa tider tör tillfrisknandej Jag kan väl förstå detta, ty Jag såg en man af Iler) De underrättelser om Nya Zeelands stamfolk, som här lemnas uti ett i Aftonbladet infördt bref, synas oss ega det intresse, ur fiera synpunkter, att vi taga oss friheten meddela en del deraf till våra lagare Bed af H T