Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1866, sida 3

Blandade ämnen. En smugglerihistoria. En dansk handlande köpte nyligen vid ett besök i Paris åt än Just en sidenklädning, som kostade 200 riksda Betala tull? Nej, det blir för dyrt, staten står sig nog utan mina daler, tänkte han och beslöt alltså att smuggla den hem med sig. Han bad en skrädatt sy in klädningen emellan fodret t på hans paletå. Paletån kom, och smugglaren reste. Men han hade icke en äkta smugglares natur — det hade han icke betänkt. Redan på den första stationen bleknade han lätt, då en tulikarl made sig; på den andra stationen något starkare, och då han kom till tyska änsen, fick han feber, hvarje gång en tullkarl på honom. Han utstod en fördömds qval under hela resan, han kunde hvarken äta, dricka eller sofva; i Altona föll han nästan i vanmakt, och då han anlände till Köpenhamn och såg den bekanta tulluniformen komma sig till mötes, svimmade han. Detta var nog för att väcka den danske tullnärens misstankar. Raskt släpas den afsvimmade in i tullhuset, paletån tages af honom, sprättes upp, och derur plockas ett helt lager silkes-papper. Hans skräddare i Paris hade skändligt bedragit den godtrogne hr Sörensen, och den bedragne bedragaren hade utstått all sin ångest och alla sina qval under hela resan för ingenting. Monumenter. Till minne af den franske folkskalden Beranger skall i Paris ett monument uppresas vid det hus, der han föddes. Största delen af Berangers efterlemnade egendom köptes på sin tid af en utar hans beundrare, hvilken nu är död och har testamenterat alltsammans till staden Paris. Till minne af Rameau, franska operans egentlige grundläggare, skall ett monument uppresas, hvartill medlen skola erhållas genom insamling. En af de förste gifvarne var Mey r hvilken skänkte en ej obetydlig summa. N gafs i Rameaus födelsestad Dijon en konsert, h inkomsten skall användas för samma ändamål. Berättelserna härom meddela för öfrigt att konsertens innehåll var af det slag, att den afiidne knappast skulle hafva ertarit någon glädje vid att höra den. martsjuka på andra sidan grafven. En ung, rik, fransysk kavalleriotficer sorlofvaäe sig med en ung enka, hvars förre man varit snål som en Harpagon och svartsjuk som en Othello. Första lysningen var redan afkunnad. då ett frankeradt, med den döde mannens handstil skrifvet bref ankom, hvilket innehöll de grymmaste hotelser och bad det unga paret vara förvissadt, att brefskrifvaren skulle uppenbara sig för att mörda dem, om giftermålet verkligen ginge i fullbordan. Officeren var en modig man och fruktade hvarken andar eller spöken. Han lät derför lysningen obehindradt fortgå. Åter kom ett bref från den döde i ännu mera hotande ordalag än det förra. Detta gjorde lika liten verkan, som det första. Ytterligare ett par bref anlände, det ena ursinnigare än det andra. Den unga, förskräckta enkan sammankallade nu sitt husfolk och tilltalade dem sålunda: ,,I ären alla gamla och trogna tjenare och jag skulle hafva bebållit eder, om jag gift om mig men då min döde mans hotelser tvinga mig att förblifva enka, vill jag isolera mig från verlden och afskedar er derför allesammans. Med häpnad hörde tjenarne dessa ord, hvilka officeren lagt den unga enkan i munnen. Dagen derpå kom Tkammartjenaren och tillstod med bäfvan att .-Salig herrn före sin död lemnat honom en hel packe med bref med den uttryckliga befallning, att läggdet ena efter det andra på posten, vid första steg, som ,nådig sruntoge för att gifta om sig. För att bikrätta sin utsago, fäste betjenten den unga fruns uppmärksamhet på, att brefyen hvarken buro Paradisets eller Gehennas poststämpel. Tjenstepersonalen togs till nåder igen, och brölloppet egde på utsatt tid rum och all gastkramning uteblet. verldeus största tändstickssabrik. (Meddeladt Karlskrona Veckoblad). I nordamerikanska staden Frankfort i Newyorks distrikt är en fabrik för tändstickor. hvilken anses såsom den största och mest fullkomnade som finns, och är beryktad för några märkliga maskiner. Man kan få något begrepp om tillverkuingens betydenhet genom uppgitten att årligen åtgår der 720,000 Tot gran af bästa sort till stickor och 400,000 fot sämre träslag till lådor, jemte 400 tunnor svafvel och 9,600 skålpund fosfor till tändstickorna. Maskinerna gå dag och natt och 300 arbetare användas dervid. Det åtgår 500 skålpund papper uti dygnet för tillverkande af de små lådorna och 24 skeppund