I. Ammunitionen i dess helhet måste lika litet som Boxers patroner, nu använda för Enfieldgeväret, ändradt etter Sniders system, vara underkastad skada genom vårdslöst handterande, fukt eller utsättande för olika klimater eller för explosion genom våda. Bör kunna tillverkas i mängd och af lika beskaffenhet. K. Kaliber. Efter behag. L. Resflornas vridning och form Efter behag. M. Låset. Efter behag. N. Snabbskjutning. Man skall dermed kunna skjuta minst tolf skott i minuten utan att sigta, med tillåtelse att hafva patroner ordnade på ett bord tillhands. 0. Träffsäkerhet då geväret affyras fästadt. Skotten måste träffa en yta af i medeltal icke mera än 36 tum på 1,000 yards, 30 tum på S00, 12 på 500 och 6 tum på 300 yards afstånd. Medeltalet tages på minst fem taflor med 20 skott å hvarje. P. Kurvan. På ett afstånd af 500 yards bör geväret ej behöfva mera elevation än 1 grad 30 min. Q. Orenlighet. Efter 250 skott på 1,000 yards afstånd får effekten ej vara minskad med mera än 20 4). R. Kraft att genomtränga. Medelkraften ej mindre än de nuvarande Enfields-refflornas efter 5 skott, nemligen genom 12 halftums almplankor, hvilka förut varit äs timmar i vatten. Ässtånd 30 yards. S. Vellapp. Vax å kulan skall sinnas, men å patronen i öfrigt må hvad annan smörja som helst användas. Inga vapen emottagas, som ej åro försedda med fabrikantens märke. Specifikation, ritningar å den föreslagna methoden, uppgift å vapnets ungefära pris samt ett väl gjordt vapen af den före sorten, jemte 20 patroner, som kunna an skola inlemnas till ,,Director of Ordnance Office, Pall Mall före eller den 30 Mars 1867. Specifikationerna och vapnen komma att prö vas af en särskild komitå, tillsatt af krigsministern, hvilken komitå, efter att hafva asskjutit de 20 skotten, utväljer och rekommenderar till vidare försök sådana vapen, som synas nog lofvande. Alla öfriga förkas Hvarje antagen täflare anmodas då att anskaffa sex likadana vapen med profvet, tillika med 1,000 skott för hvart gevär, och aflemna det i Woolwich inom 4 månader efter anmodan. Komiteen skall veta hvad slags fetämne som bör begagnas. Hvarje aniagen täflare får 300 Å såsom ersättning för de sex gevären och nödig amunition. Krigsministern utbetalar en belöning af 1,000 till den person, hvars vapen, innehållande i förening ofvannämnde egenskaper, anses vara det bästa. Ett ytterligare pris af 600 tilldelas det vapen, som, innehafvande tillfredsställande grad af fulländning i andra afseenden, är utvaldt såsom förtjenstfullt hvad kammarladdning beträffar. En tredje belöning af Å 400 utfästes för de bästa patroner. De egenskaper, som man fäster sig vid, äro billighet i tillverkning, förmåga att uthärda vårdslös handtering, förmåga att stå emot klimatiska förändringar utan försämring samt duglighet i allmänhet. Anmärkas bör, att en täflare kan endast erhålla ett pris. Men dessförutom är det möjligt, att när vapnet är antaget, en ytterligare belöring gifves. 4, Sådana gevär, som hålla flera skott, undersökas på samma sätt. De skola vara minst 4s tum långa med kolf inberäknad. Utan patroner skola dylika väga 91, dZ. högst. Bajonett skall kunna påsättas. Ett pris af Å 300 utbetalas för det bästa gevär af sådant sla. De gevär af detta slag, som antagas för vidare försök, betalas med Å 60 pr stycke, deri inbegripet 1,000 skott. Krigsministern drager försorg om att ingen ny uppfinning, som visas, användes utan tillsägelse, och att namnet på uppfinnaren tydligen utsättes. Det vapen, som antages, kommer att uppkallas efter uppfinnaren. J. St. George, Major-general, Director of Ordnance. Krigsdepartementet. London den 22 Okt. 1866.