Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 2

frågan, men han anade den. Deremot var det honom sörannadt att se den italienska enhetsstaten konsoliderad genom förvärfvandet al Venetien. En stor framtid hade Säkdklgan varit honom förbehållen, i fall bans helsa icke i förtid blifvit bräckt. Kejsardömet har frambragt blott få framstäende min, och denna ringa hop förminskas med hvarje år. St Årnaud, Billavli, Norny och Pelissier hafva alla dött i sina bästa år. Till dem kan man au äfven ligga TVoHrened. död för tidigt för sin ära, för tidigt för sitt säderneslond, men likväl ljat sörjd icke allenast af egna landsmän, utan äfven af alla dem, som hylla hans klart uttalade åsigter om nationalitetsprincipens tillämpande i politiken. Thonfrenel dog — som bekant är — den 18 dennes. Ingen var närvarande vid hans dödsbädd; om morgonen nämnde dag fann man honom död af slag. Efter förlusten af sin hustru, för ett och ett halft år sedan, hade hans sjukdom förvärrats. Den aflidne var icke fullt 48 år gammal. En fransysk tidning omtalar, med anledning af de klerikala stämplingarne mot Soptemberkonv entionen, att tillochmed Österrike numera icke lärer hafva lust att blanda sig i påfvens angelägenheter, och att grefve Mensdorfr uttryckligen förklarat detta. Då nu denne minister kommer att qvarstanna på sin post, så är denna förFaring visserligen icke utan vigt. Denna hållning motsvarar äfven Österril ses uppenbara bemödanden att nu ställa sig i ett godt förhållande till Italien. Det torde således egentligen endast vara Spanien, som numera stämplar mot ofvannämnde konvention. Förgätande den oreda inom andet, som Narraez, genom sin oförmåga att regera, åstadkommit, söker denne minister ständigt nya medel att kunna understödja päfven. Troligen med afseende på och på öfriga stämplingar, har marsis de Moitsstier afgifvit en rundskrifvelse till Frankrikes representanter i utlandet, i hvilken han tillkännagifver Frankrikes noggranna iakttagande af Septemberfördraget och uttalar sitt fulla förtroende till italienska regeringen. I samma skrifvelse lugnar den nye utrikesministern äfven de katholska makterna öfver påfvens framtida ställning. Enligt ,Pays är kejsarinnans af Mexiko illstånd hopplöst; den förra nervretligheen har efterföljts af stor förslappning. Samma tidning berättar, att kejsarinnan blifvit mycket ugnad af sin brors ankomst till Rom, men att åsynen af en enda fransman var nog för att ånyo försätta nenne i oro. Med befälhafvaren tör de franska trupperna i Rom hade hon ett öfver all beskrifning häftigt uppträde, och värden på det hotell, som hon bebodde, gjorde allt möjligt för att förskona henne från anblicken från sitt fönster af franska soldater. Den äldste medlemmen af franska akademien, Viennet, 90 år gammal, sysselsi er sig för närvarande med ett satiriskt epos, hvars hjelte är — DLismarck. TURKIET. För några dagar sedan omtalade vi, att det var i Håga, att Fuad 4 scha, Ripryli Pascha och Sarfet Pascha skulle ånyo inträda i den turkiska ministeren. Det var att förmoda, att angelägenheterna på Kandia gifvit anledning till det ifrågasatta ministerombytet, och man erfar nu, att sultanon i sin missbelatenhet öfver den turkiska långsamheten på nämnde ö hade velat afbryta de diplomatiska förbindelserna med Grekland, men att så väl storvisiren som All Pascha uppträdt mot en sådan åtgärd, hvarföre sultanen varit betänkt att skaffa sig andra ministrar. Emellertid belöt han att först afsända en adjutant till Kandia för att erfara huru det verkligen stod till der. Fidningarne i Grekland ha afva börjat anfullständiga lösningen af den TE ut. De påstå nu t 0. m. att det i är uteslutande Ryssland och Förenta Staterna, som tillställt hela upproret. Dessa länders regeringar och diplomatiska agenter skjuta deremot hela skulden på grekerna. Furst Karl af Rumänien, som den 18 dennes reste från Bucharest för att vid Sulinamynningen gå ombord på en turkisk ångare, som sultanen ställt till hans disposition, skall mottagas af storherren på ett af hans på den asiatiska sidan af Bosphoren belägna slott. Dagens post. TYSKLAND. Enligt telegram till Börsenhalle från Wien hafva förhandlingarne mellan Prcussen och Sachsen såtillvida kommit till en afslutning, som en traktat blifvit den 19 dennes undertecknad, hvilken ordnar de