Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 2

Nej, nej — ät er frukost i fred! Och, kom ihåg, er vän Goody är en gammal snäll gumma; men hon kan gerna stanna hemma och se om huset. Med dessa ord, gick han ned för trapporna, tagande tre steg i sender, och jag såg honom straxt derpå på gården, der hyrvagnarne stodo, undersökande tillståndet af en öppen vagn, som höll på att putsas af en af stalldrängarne. Promenaden var mindre vacker än de flesta af dem som ligga omkring Rom, och professorn var mer än vanligt tyst. På detta sätt förflöto två och en half timme ganska tråkigt, och jag var icke ledsen då vi stannade vid porten till Hadrians Villa. Här stego vi af och fördjupade oss i denna vidsträckta och underbara öken af ruiner, genom mörka eypress-aller. Luften var tung af vällukter. Marken var öfvertäckt af tusenskön, vild vintergrön och hvita och gula crocusblommor. Vi gingo åt sidan in på en gräsbevuxen arena, som en gång varit en grekisk teater, och satte oss på en kullfallen pelare. Der var den trånga scenen; der altaret, som stod mellan åskådarne och skådespelarne, der, rad öfver rad, bänkarne för anditoriet. Nu var sjelfva scenen blott ett snår af törnbuskar, och en liten trast slog ned på altaret, under det vi sutto bredvid, samt fyllde hela den tysta rymden med 3 ; 8 g.