staterna, under det alla öfriga förhållanden skulle qvarstå oafgjorda intill dess det nordiska parlamentet träder tillsammans. för att grunda den nya förbundsförfattningen. Samtliga befåstade punkter i Sachsen, hvartill ock räknas Dresden på grund af de der nyss uppförda förskansningar, skola hafva blandade garnisoner. Äfven fästningen Königstein mottager en preusk truppasdelning. Den sachsiska htmåän änder oförtöfvadt åter hem, men reduceras derefter till sina kadrer. Man antager att när konungen af Sachen gifvit efter för dessa villkor, så har det skett emedan landet ej kunnat längre underhålla armöen utom landet. (Den betinner sig, såsom man känner, fortfarande i Österrike). Från Berlin beri ättas, att preussiska regeringen förklarat sig villig att utlemna conungens af Hannover enskilta förmögennet och egendomar, derest han vill skicka tillbaka de 19 millioner, som han i Juni månad deponerat i England. Preussen påstår att dessa penningar tillhöra staten; kungen at Hannover åter gör anspråk på dem såsom kronans egendom. Engelska gesandten har medlat i denna tv ist, men noppet om uppgörelse lärer ej vara stort. Den Wirtembergska landtdagen är upplöst, sedan den lemnat konungen en antipreussisk adress. Konungen svarade, att nan hoppades, det i Tyskland skulle inträda en allmän försoning mellan de olika staterna; när detta skett skulle hela det stora fäderneslandet gå en ny framtid till mötes och uppnå den efterlängtade, författningsmessiga enheten. ÖSTERRIKE. . Frih:e v. Beusts kandidatur såsom österrikisk utrikesminister uppdyker åter och anses hafva större utsigter än någonsin, till trots af den ökade spänning mellan Preussen och Osterrike, som deraf bletve en följd. — Kejsaren af Österrike har på sin rundresa blifvit mottagen med stort jubel af befolkningen i Brinn. Han har skänkt 100,000 gulden till de fattige i denna stad och 1 million till understöd åt landtsocknarne i Mähren. — Ungerns Furst-primas, kardinal Szitowski, har aflidit; han har i politiskt hänseende tillhört det moderata partiet. STORBRITTANIEN. Reformagitationen uti Storbrittanien är i fortsatt stigande. Efter de ofantliga folkmötena i Birmingham, Manchester och Leeds har nu äfven i Glasgow hållits ett reformmöte, bevistadt af 150,000 menniskor. Demonstrationen började med att en procession af 28,000—-30,000 menniskor drog genom staden, som var smyckad med fanor, guirlander och äreportar och der alla förrättningar hvilade. Processionen hyllade under vägen John Bright, som var inbjuden till mötet. Flera talarestolar voro uppresta, och församlingen antog enhälligt resolutioner om utvidgning af valrätten och elser till Gladstone, Bright och Stuart Mill för deras förtjenster om folkets sak. Glanspunkten i demonstrationen var dock ett aftonmöte inom stängda dörar, då Bright tackade för en adress, som öfverlemnades honom af den skottska reformföreningen, och genom sin vältalighet hänförde församlingen. Bland fakta, som han i talet påpek ade, var att på 100 myndige britter komma 84, som ej hafva rösträtt; att mer än en tredjedel af parlamentet eller 220 deputerade väljas af 70,000 valmän, medan ensamt staden Glasgow har myndige män till hälften af detta antal; att hälften af parlamentet utses af ett mindre antal valmän än under andra förhållanden skulle finnas i Edinburg och Glasgow o. s. v. De engelska arbetarne inskränka sig för öfrigt icke till utt fordra valrätt, men vilja äfven hasva sociala reformer. Det heter t. ex. i en af de adresser, som sedermera öfverlemnades till Bright: ,, Vi se med förskräckelse pauperismens afgrund öppna sig för vår blick. Denna kräftskada, som utvecklat sig midt under en rikedom utan like, har till följd, att de gamle och sjuke ibland oss nedsjunka i den största fattigdom, och att våra barn prisgifvas åt förbrytelsernas frestelser. Vi protestera mot herraväldet af klasser, som låtsa regera för folkets bästa; men försumma dess uppfostran och låta oss stå tillbaka för andra nationer i detta hänseende. — I samma adress fördömes också engelska arfslagen och jordlagstiftningen, genom hvilken jordegendomarne allt mer hopas i några få personers händer, medan den talrika jordarbetareklassen nedsjunker i allt större elände. Finland. Hård dom. I Helsingfors Dagblad af den 15 Oktober I ises: AAmt OM 11 2AJ 1..