Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1866, sida 3

om privatbankerna. Sköfde Tid:n meddelar ett anförande af kyrkoh. Otterström vid sammanträdet i Sköfde den 2 dennes, utur hvilket anförande vi med nöje återgifva följande: Lagstiftningen ville af privatbankerna göra förmedlande uppoch utlåningsanstalter, ett slags sparbanker i stort, som på den inre rörelsen kunde hafva en kraftigare inverkan, än de vanliga sparbankerna haft eller kunna få. De skulle hafva till sitt hufvudändamål att icke allenast samla och bilda det förlagsmedel, som rörelsen behöfde, utan ock att hålla detta förlagsmedel i ständigt omlopp, så att det icke, såsom förut till rörelsens skada skett, skulle vara skrinlagdt hos individerne och dödt för någon afsevärd tid. De skulle bilda det nya förlagsmedlet derigenom, att de skulle locka till besparingar med anbudet af lätt och förmånlig användning äfven af mindre summor för insättning i banken, och de skulle hålla det nya förlagsmedlet i ständigt omlopp derigenom, att de ville emottaga insättningar på kort tid. För underlättande af denna uppoch utlåningsrörelse fingo bankerne behålla en mindre del af aktiekapitalet på rörlig fot och fingo till sitt förfogande sedelutgifningsrätten, — en rätt, som är iska dyrköpt, dels genom den dryga sedeltrycksstnaden, dels genom behofvet för banken att för sedlarnes inlösen hålla en tillräcklig riksmyntskassa och dels genom de dryga remisskostnaderna för samma sedlar. Det sades att bankerna tillkommit, för att vara sparbanker i sto Samma summa, liten eller stor, kan under en månads tid gå till tio gånger in i banken genom insättning och tio gånger ut genom utlåning, i stället för att den eljest under den tiden kunde vara skrinlagd hos individen och rörelsen död k). Ingen förmår beräkna den förlust af millioner årligen, som för landet och rörelsen uppkommit genom penningens inneliggan) Här tillade hr O. mundtligen: Bankens oj eration af uppoch utlåning må belysas med följande exempel, som dagligen tillämpas: Andreas har sammansparat 100 rdr, som han ej behöfver använda förr än en månad härefter. Han får ej sätta in summan i en sparbank på denna korta tid. Han vågar icke heller utlåna den till enskild man, emedan han fruktar att ej få den på dagen åter. Hvad gör han nu, utan bankens förmedling? Han skrinlägger summan för den tiden. Men banken är för honom tillgänglig, han vet, att han på dagen återfår sitt depositum med ränta. Han insätter således sina 100 rdr i dag. Banken lånar genast ut summan på 4 månader till Bengt, som dermed i dag betalar en till Carl förfallen skuld och dermed undgår lagsökning med deraf följande obehag för sig och Carl. Denne köper i morgon för summan en häst af Daniel, men Daniel behöfver ej använda summan förr än på November-marknaden, insätter den derför i morgon i banken, som genast för andra gången utlånar samma summa till Erik, som har att dermed betala ett odlingsarbete. Den som utfört arbetet och emottager summan skrinlägger den icke heller, och så går den från man till man genom bankens bemedling, hjelpande många och gifvande änta åt sin man i stället för att under tiden minskas eller skingras för egaren, eller vara död för rörelsen. SNR 77D5—525