Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1866, sida 1

söka en tillflykt hos någon af dem. Deras medlidande skulle gjort mig galen. Jag ringde på min kammarjungfru, som blef förvånad att se mig uppe. Af henne fick jag veta, att Hugh lemnat Broomhill klockan sju och tagit Tippoo med sig. Klockan var nu redan half nio. Nästa tåg afgick half två, således hade jag fyra timmar på mig. Jag bad flickan genast packa min minsta kappsäck och sade att jag skulle resa till London. — Till London, mAm, — i dag? stammade hon. — Ni — ni ser så trött ut — mera passande att ligga till sängs än företaga en resa. Jag kastade en blick i spegeln och säg en blek, förstörd skugga af mig sjelf. Jag försökte småle och svara obekymradt. — Jag är icke van vid baler och att lägga mig så sent, Ann, svarade jag. — Jag tror att jag aldrig mer vill besöka någon stor bal. — Hvad befaller ni att jag skall packa in, maam? sade Ann, ännu betraktande mig något oroligt. 2 Endast nödvändiga artiklar — inga spetsar, inga juveler. Ingenting annat än några underkläder och en klädning; den mörkaste och simplaste jag eger. — Då blir det er bruna sidenklädning, ma am. Ingenting annat? — Jo — min färglåda. Och skall jag följa med er, ma em? — Nej; jag far ensam. Jag tar kanske mrs Beever med mig. Jag skall nu gå bort till henne, för att fråga henne derom. Ann såg ännu mera förvånad ut. — Icke innan ni ätit frukost, mam? sade hon, då hon såg mig med hatten i