Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1866, sida 1

AAAAHAHAHAO33333 : nn det romerska jernvägsbolaget, genom hvilket nämnde bolag blifvit satt i tillfälle att uppfylla sina förbindelser. Angående den päfliga fremlingslegionen skrifves till Times-:: -Den mycket omtalade legion, som samlades i Antibes, bestod från början af så dåliga elementer, att ett betydligt antal soldater deserterade, och andra måste kasseras. Efter detta pastod man att trupper af långt bättre )eskaffenhet skulle anvärfvas, hvilka i sinom tid skulle afgå till Rom. Det är klart att soldaterna i den påfliga legionen anse sig sjelfva för en elitkår, som skulle utgöra påfvens lifvakt, och de visade derföre mycken missbelätenhet, då de erhöllo befallning att gå i garnison uti Viterbo. Det berättas nu att legionen visat lust till myteri, och man talar redan om att denna legion skall vålla flera bryderier än den är värd, samt att den möjligen af detta skäl kommer att upplösas. Så yttra sig åtminstone väl underrättade personer i Rom. Påfven har intet undseende för sina fremmande legotrupper. Hvad hans romerska undersåter angår, så hafva de från första början yttrat stor aversion mot nämnde legion. Det måste också medgifvas att det hvarken låter sig förena med militärisk disciplin eller med pietet för påfven, då den Heliga stolens nya beskyddare vid sin ankomst till Viterbo begärde att erkeengeln Mikaels bild skulle borttagas från deras standarer, och den franska örnen i stället ditsättas. Sjelfva legionen kan uppenbarligen endast betraktas som beräknad på att framkalla en viss moralisk effekt och lugna påfvedömets anhängare med den tanken att påfven icke blifvit alldeles blottad på franska försvarare. Skulle det deremot komma till en strid med konungariket Italien, eller onr romarne gjorde uppror, skulle fremlingslegionen utan tvifvel endast blifva kanonmat, vare sig nu att den kämpade under den helige Mikaels eller de franska örnarnes baner. FRANKRIKE. Oaktadt allt tal om, att de franska och engelska kabinetterna skulle vara fullkomligt eniga, förefinnas likväl dem emellan åtskilliga differenser, rörande förhållandena längst bort i Orienten. Så hade t. ex. på halfön Korea franska missionärer blifvit mördade, på grund hvaraf franske amiralen Hoec uppmanade den engelske eskaderchefen, konteramiral King, att, gemensamt med sig, hos öns regering fordra upprättelse derför. Den engelske konteramiralen brydde sig emellertid alldeles icke om denna uppmaning, utan säges tvertom hafva spunnit åtskilliga ränker mot Frankrike hos nämnde ös regering. Amiral loze samlade då en division lätta fartyg, för att på floden Ariang framtränga mot landets hufvudstad. Då engelsmannen såg dessa förberedelser och fruktade, att fransmännen på detta sätt skulle vinna särskilda förmåner, erbjöd han genast sitt bistånd, hvilket likväl då tillbakavisadesAmiral Rozge har nu af regeringen på Korea utverkat för fransmän fullkomlig religionsfrihet samt tillåtelse att bosätta sig der i landet på samma vilkor som i Kina och Japan. En annan tvistefråga, som i denna stund mycket ventileras af de begge vestmakternas justitixeoch marinministrar, angår en angelägenhet, som mycket påminner om den beryktade affären ,.foederis arca. Ett fartyg, tillhörande ett rederi i Bordeaux, bade nämligen i Schanghai intagit en last Kulis för Isle de Bourbon. Sedan fartyget kommit ut på hafvet, synas kineserna blifvit medvetna om sin öfverlägsenhet och öfverföllo skeppsbefälhafvaren och besättningen, mördade dem samt bemäktigade sig fartyget. En engelsk krigskorvett träffade mördarne på öppna hafvet och sasttog dem, förde dem till nästa hamn, Hongkong, samt öfverlemnade dem der till den engelske konsulns jurisdiktion. Men här reklamerade franske konsuln de upproriske, för att lata bestraffa dem efter franska lagen. Denna reklamation har likväl ända hittills varit utan verkan. Notvexlingen härom har blifvit allt skarpare och skarpare, och detta är naturligtvis icke väl egnadt att stärka enigheten de begge regeringarne emellan. Gada 2 blifva det