Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1866, sida 1

icke säga det bestämdt förrän jag sett katalogen och fått veta hvilka dagar de olika böckerna skola försäljas. — Hvilket betyder, förmodar jag, att du möjligtvis blir borta till Lördag. — Möjligtvis, men icke sannolikt. — 0, Hugh, en så lång tid! Fem dagar! — fem tråkiga, bedröfliga, förskräckliga dagar, och allt detta för ett dumt lexikons skull! — En sådan oförnuftig Barbara! För det första reser jag icke ensamt för ett dumt lexikons skull, emedan den boken endast är en bland många, som jag skulle önska komma i besittning af. För det andra är lexikonet ett af de ädlaste verk, som någonsin utförts af en ensam person. För det tredje är det osannolikt att de bästa böckerna skulle lemnas till sist, eller att jag skulle behöfva stanna borta längre än till Thorsdag. För det sjerde — Jag satte fingrarne i öronen och vägrade att höra ett ord mera. — Nog! utropade jag. — Om du hade varit Orpheus och jag Eurydice, skulle du med ditt tal förmått Pluto till eftergifvenhet, utan tillhjelp af hvarken sång eller lyran. Gå och skrif dina bref, Hugh, men försök åtminstone att få tid till några timmars hvila. innan du reser. Han skrattade och nöp mig i örat. — Jag glömde nämna, sade han — att det finnes några präktiga gravyrer bland Walthamstowska samlingen — kopior af Raphaels och Michael Angelos målningar, kopparstick efter Leonardo, Veronese och Titian. — O, Hugh! — Men de komma säkert att betalas