Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1866, sida 3

er ofta voro mycket intressanta att höra. Den. om skrifver detta, meddelar här en af dessa berätelser angående en kamp mellan en hafsörn och en utter, hvartill Kristian var ögonvittne. På en af sina vanliga utfärder bland öarne för ut fånga utter kom han till en holme, der det var m uttergå sträckt sten der detta djur rade sitt id tian var mycket väl bekant på atsen, ty han hade flera gånger varit der. Denia gången ämnade ban ej lägga ut utterjern, utan kjuta, ifall utter skulle visa sig. Han va nen till sin vanliga skjutplats, der han 8 ed med spändt gevär och utterpipan i munnen den är gjord af bly, och med den frambringas ett jud, hvarigenom man får utter att stå stilla), vänande på att uttern skulle komma upp ur hafvet. Uttern går neml. vanligtvis upp på samma ställe ch på bestämda tider, antingen för att dricka vatten och hvila sig i idet. eller ock för att förtära itt i hafvet tagna byte, som består af den feta isken, af hvilken han vanligen blott äter hufvudet ch låter det öfriga ligga orördt. Efter en stunds väntan kom en fullvuxen utter upp på det vanl stället, och när han kommit tik hälften upp ur fvet, satte han nosen i vädret för att förvi vissa ig om att ingen fara var å färde. Som utter: har skarp Inkt, måste jägaren laga så, att han harvinlen eller luften från uttern mot sitt ansigte. Då ittern ej kunde märka någon fara, gick han fi ill en flat, gräsbeväxt tufva, på hvilken han b de rulla och skubba sig. Under det uttern kaade sig åt alla sidor. ansåg Kristian det ej vara ämpligt att skjuta, utan han ville afvakta det ögonylick då uttern. a han trodde, skulle in i det, mot hvars trånga ingång han just riktade sin Men medan han låg och väntade härpå, hade en uman redan utsett uttern till sitt byte. Kristian rde hastigt en susning ofvanifrån, och en hafsrn, igenkänlig på sin hvita stjert, sköt ned med jungeldens fart med halft indragna vingar och utpända klor, hvilka han högg in uti utterns ry och sida. En blodig kamp började och i lande, som den någonsin kunde rdig styrka vred utie n sig mellan ör iga klor, som voro inhuggna något bakåt i I opp, så att uttern fick tag i örnens hals, hvi bå ban med ett anfallet rofdjurs hela f örjade att bita och slita med sina skarpa tänder. Det dröjde icke länge innan stridsplatsen — lilt ett slacfält i krutrök — så inhölj jäder, att Kristi lande; men af utter t slag så m Med ne och skulle få en clycklig utgång. Då ha: kunde se dem hade uttern afslitit all fjäder från örnens hals och bröst, och den nakna delen var ill och med blodbesudlad. Kampen fortfor dock m stund, ty örnen är ytterst seglifvad, men till slut var han så förbi, att han blef stridsodug och uttern fick öfvertaget. Slutligen tycktes lifvet vara ur honom, och just som uttern höll på att befria sig ur örnens klor, blef han skjuten. Transatlantiska kabeln. Den erfarenhet man edan vunnit genom den transatlantiska kabeln har edt till intressanta iakttagelser med hänseende till lektricitetens natur och verkningar. Man trodde rr, att kabelns längd och jordmagnetismen skulle a det nödvändigt att beragna batterier af ocr. Emellertid har man öfvertygat sig om motsatsen stora batterierna om 509 elementer gda och man använder nu i stälet batterier om endast 20 elementer. Man har vidare för afsigt, att sedan den andra, gamla kabeln lyckligen blifvit förd i land i Amerika, nedsätta Portot för transatlantiska telegrammer till i af det nu gä 31 September hafva 61, 864 rdr rmt, sålede lagen. komsterna uppzsått till al 15,066 rdr om En republikansk koltra blikanske koltrasten har Ir Mondapy(departementot Calvo yeax. Mon skall åsa, hvad s med en repablika rast, och svaret finner man af förjand bekont med hvilken lätthet vissas: lomherrar, sta kolt minnas Under år 1515 N iot. som beslutade att republikanisera trakten. Han upptölde ett par kolirde dem på 3 å 4 månader att hvissla han g att deras musikal. släppte han dem n och gjorde stort rne oner. Sedan blef Marseilläsen tyckt. och skogsbetjenterna utrot e republikanske sångarna, Endast en koltrast slapp undan: han sökte en fristad hos munkarne i klostret Mond hvarest de fromma bröderna gerna lyssnade till . och han blef slu alldeles hvit af En dag vågade h emellertid utom klostrets murar och föll då s offer för advokatens skott.