sida skola stora ansträngningar vara gjorda, för att tillförsäkra dem amnesti. Det heter emellertid, att ingen af krigets händelser så förbittrat kejsaren af Österrike som upprättandet af en ungersk legion på preussiskt område. Dem na förbittring har fått ytterligare näring derigenom att preussiska regeringen destorerat general NIaplia och, enligt Wiencrberiittelser, förärat honom betydliga gods i Schlesien. ITALIEN. Förliden Thorsdag skulle senaten sammanträda i och för ransakningen öfver amiral Persano. Till en början skulle denna hi församling afgöra huruvida den är ig domstol i denna fråga. Amiralen unu i Turin, och skall sannolikt endast efter erhållen befallning infinna sig i Florens. Under det denna fråga behandlas i senaten, kommer icke presidenten, grefve Casati, att der föra ordet, utan vice. presidenten Marzucchi, hvilken, såsom gammal domare, är bättre bevandrad i de juridiska formerna. Anklagelsen mot Persano lyder på feghet. Som försvarare för amiralen skall Mancini, hans förre kollega i kabinettet Ratazzi, uppträda. Från Vencdig skrifves den 6 dennes: Åed denna dag har härvarande nationalgarde öfvert göringen; i går utdeTades till detta de från Padua ankomna 2,000 stycken gevären. Grefve Glustiniomo, född venctianare, skall blifva podesta i Venedig. Han emigrerade år 1859 och var intim vän till grefve Cavour samt chef för den bekanta Comitato Veneto. Han väntas ofördröjligen hit, och man bereder åt honom ett lysande mottagande. Flera bekanta venetianska emigranter hafva efter fredens afslutande hit ervändt, och det blir allt lifligare och lifligaro i Venedig. ÅÄfven många, som tillhört de garibaldianska friskarorna, mest infödda venetianare, infinna sig här. För de förestående festligheterna träffas stora förberedelser; utom teatern Fenice skola alla öfriga teatrar öppnas och folknöjen af alla slag anordnas. Antalet af fremlingar, som ämna sig hit, är så stort, att hotellerna icke på långt när äro tillräckliga för gästernas herbergerande, och municipalstyrelsen har derföre sett sig nödsakad att uppmana alla dem, som det kunna, att upplåta bostäder åt fremlingarne. Under den närmaste framtiden torde här blifva mycket lifligt och vistelsen i Venedig högst intressant. Man väntar, att ett nytt arbete skall utkomma, som säkerligen skall ra mycken uppmärksamhet i den politiska och litterära verlden. Detta arbete är den efterlemnade politiska korrespondensen af den förre konseljpresidemen i kabinet te: uti Turin, den illustre fosterlands , som, efter slaget vid Novara, räddade sitt täderneslands nationella oberoende och konstitutionella frihet, och som, tillsammans med sin vän grefve Cavour, var den förnämste grundläggaren af Italiens oberoende — markis Assimo d Azeyqlio. Denna korrespondens, som är skrifren på franska och hållen i den renaste och finaste stil, omfattar den vigtiga perioden från 1847 till 1865 och meddelar mycket oväntade upplysningar om pexsoner och flärhållanden. Den romerska frågan är behandlad i detalj, och det är af särdeles intresse att, just i det ögonblick, då Septemberkonventionon skall utföras, få crfara den mannens innersta tanke derom, som här var af olika mening med grefve Cavour. FRANKRIKE. De nyaste underrättelserna om kejsarens helsotillstånd låta mycket gynnsamt. Det påstås, att statsrådet Pinard skall, som regeringens kommissarie och dess måls man hos lagstiftande församlingen, blifva efterträdare till den alltför tidigt bortgångne, talangfulle Thuillier. Hos den nye utrikesministern hafva redan de vanliga mottagningarne af diplomatiska kåren tagit sin börj jJan; efter sin företrädares exempel skall markis Mousticr hafva sådane mottagningar hvarje Thorsdag. Den nye utrikesministern är i sina uttryck mycket förbehållsam; rörande den orientaliska frågan, uttrycker han sig likväl som förut är sagdt — ytterst konservativt. Hans antiryska sympatier äro icke heller någon hemlighet. Utom den underhandling, som markisen vid sin genomresa hade i Athen med konung Georg, har han redan i en not till Frankrikes representant vid grekiska hofvet, de Boure, uttalat sin uppfattning af Greklands förhållande till Turkiet. fulien de sednaste underrättelserna från Orienten synas emellertid förvecklingarne der aftaga, så att de icke skola blifva något hinder emot att nästa års utställning skall få försiggå i fred och ro. RYSSL Ryska regeringen b rjar att visa sig mera tillmötesgående mot sina förut stjusmoderligt behandlade judiska undersäter; för dem göras nu sådane koncessioner, som hittills i Ryssland varit oerhörda. Så har nyligen det för ud, som hindrade jadarne att bosätta sig i Stora och Södra Ryssland, så till vida blifvit upphäfdt, att de fått tillåtelse till bosättning i Nikolajew och Sebastopol, samt der icke allenast drika affärer, utan äfven förvärfva sig fast egendom. Efter hvad som säges, ligger det i AA —