Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1866, sida 2

ryska regeringens afsigt att gifsa jadarne rätt till besittning af fast egendom äfven i Lithanen, och förslaget till lag härom lärer redan fheligga generalguvernören i denna provins. Ryska regeringen har än vidare erbjudit de i Buchariet och andra delar af Central-Asicn varande jadarne att ställa sig un de r ryskt skydd eller att blifva ryska undersåter. Man kan knappast annat än misstinka, det dessa anbud afse att få anledning till inblandning i de nämnda ländernas inre angeli igenhicter. TURKIET. Genom fransk förmedling har det spända förhållandet mellan turkiska regeringen och fursten af Montenegro upphört. Enligt franska Monitören har sultanen skänkt fursten en lustjakt som bevis på sin tillfredsställelse öfver, att de långvariga gränstvisterna lyckligen blifvit bilagda. Vagens post. TYSKLAND. I Berlin har man emottagit följande nnderrättelse från Dresden ur, såsom det försäkras, väl unde ad källa: Prenssgn har uppställt ett minimum af sordringär, och man väntar, att konungen af Sachsen skall ingå på dem. Preussiska trupper skola enligt dessa fordringar bosätta venstra Elbestranden, Dresden, Königstein, Leipzig, Chemnitz och Freiberg; sachsarne deremot Lausitz. Allt annat förbehålles det härnäst samman trävdan de nordtyska parlamentets afgörande. — Enligt meddelanden till Åugsburger allg. Zeitung skall grefve Bismarck hafva fastställt en den id Oktober utlöpande termin, inom hvilken konung Johan har att besvara, om han antager Preussens vilkor eller icke. Erhålles icke före denna dato ett svar, skall Sachsen besättas af preussiska trupper och styras af en provisorisk preussisk regering, för att slutligen fullständigt annekteras, såvida konung Johans vägran att ingå på Preussens fordringar icke låter bäfva sig. En korrespondent till Times meddelar, att den blinde konungen af Hannover befinner sig vid godt mod på grund af syner och uppenbarelser, som han tror sig hafva haft och som bestyrka honom i hans hopp att snart åter bestiga , welfernas tron. Dessa syner och uppenbarelser har han omtalat för sin omgifning, och han är öfvertygad om deras realitet. Han bär för öfrigt sin olycka med ädelt lugn; han har afskedat sin dyrbara hofstat och minskat sina månadtliga utgifter från 100,000 till 4,000 thaler. I en skrifvelse från Hanau berättas, att exkurfursten den 8 dennes, då hans lands införlitning i Preussen proklamerades på stadens torg, lemnande sitt slott (i stadens grannskap), sör att icke vara vittne till den för honom så upprörande scenen. RYSSLAND. Till de artighetsbetygelser, som den ryska kej serliga ramiljen visat prinsessan Dagmar. hörde äfven ett galaspektakel, som den 30 September gafs i kejserliga teatern i Petershurg: men denna sestlig. het fick, enligt ,Iudep. belge, en myckt öplig utgång, på grund af ett alltför stort tjenstenit hos det kejserliga usots minister — grefve Adlerberg. Ålla ve voro bjudna, och det saller således t sig sjelit. att hela publiken bestod af adel. Salongen. erbjöd också en makalös aublick för r. ögon, enär alla herrar; voro un indedes till och med på den eljest anspråkslösa parterren sökte man förgäfves efter någon civil drägt. I denna valda, eller re sagdt uniformerade, publik funnos naturligtvis folk, som både praktiskt och theorctiskt hade den full-tändigaste kännedom om etikettens lagar, men detta oaktadt hade Adlerberg funnit det riktigt att genom små plakater påminna åskädarne. att inga bitallsyttringar voro tillåtna under kejsarens närvaro i teateru. Den uniformerade publiken tydde ministerns plakater på det sätt, att den skulle afhalla sig från alla högljudda demonstrationer, när den kejserliga familjen och prinsessan Dagmar visade sig, och häraf kom det sig, att hofvet mottogs med tysta bugningar, då det inträdde i sin loge. Denna mottagning var emellertid i efter kejsarens sinne. Under hela resan till teatern hade det herrskat det största jubel kring hofvagnarne, och kejsar Alexander hade skämtsamt tillsagt sin tillkommande svärdotter att icke blifva rädd, när hon kom in i teatern, der entusiasmen skulle blifva ännu mera högjudd. Desto mera öfverväldigande var derför det intryck, som dödstystnaden der gjorde på de höga personerna. Kejsaren, som inträdde med det gladaste ansigte, kunde icke dölja sin förtrytelse; prinsessan Dagmar syntes öfverraskad och Men det var icke nog härmed. Då hn gick upp, gass första akten af Afrika mskän, i hvilken opera finnes en ung flicka, som tvingas att gifta sig med en man, hvilken hon icke kan fördraga. IIVilken taktlöshet af det ke husets minister! Men ännu var icke bägaren fylld. Då den olyckliga akten ändtlige n var förbi, begärde hubliken nationalsången, och både de ryska och italienska sångarne framträdde och uppstämde denna sång. Nu borde rätta gonblicket hafva varit inne för alt i nå ja i trycket af det vid fest föreställningens början begångna felet, allrahelst som ryssarne