Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1866, sida 2

tt hushåll och en moders pligter. Under let jag satt och funderade så, sjönk solen gre och Jägre, tills det var för sent för nig att a till Vitareto den aftonen. Jag teg der upp och återtog vägen hem, nedföresats att skicka ett skriftligt faräl genom Jacopo följande dagen. — Återstoden ai min berä telse, carina, an sammanfattas i några ord. Jag gick cke åter till Vitareto: och, då jag endas jade två dagar att stanna qvar på Capri, fskedade jag Jacopo. Sedan jag dereiter ;rordnat om min lilla jakt och skickat nina öfverflödiga böcker och ritningar till ingland, tog jag farväl af den vackra vilan och styrde kurs på Neapel. Jag hade u endast min ene matros, som förde j jaken; men det var lugut och stilla, så att ag, efter att hafva stannat på däck tills iet lilla hvita huset, som varit mitt hem många månader, var ur sigte, gick ned ill hytten. Vid hyetdörren mötte jag ippoo, med ett be synnerligt förskräckt tseende. — Sahib, sade han, pekande öfer sin axel. Sahib — vet ni? — Hvad? rågade jag. — Der, Sahib — derinne: örvirrad och otålig, rusade jag förbi hoiom in i hytten och fann — Naddalena: VMaddalena, som föll till mina fötter, bönfallande mig att förlåta henne och anrovande mig att rädda henne. — Jag Ppirse s nästan att tillstå för dig, Barbara, att min första känsla var yrode. jag tyckte att, då jag erbjudit att hjelp ne nåär jag kunde gjort det utan vidare lägenhe t, var det högst förargligt att finna demne göra anspråk på mitt besl ydd, just jag etod i begrepp att anträda en lång esaJag lyfte emellertid upp henne, trötadehenne så godt jag kunde och sick,