Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1866, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Såsom i går meddelades, har såväl den ministeriella Berlinertidningen Zeidlersche Correspondenz som äfven Dresdener-tidningen Constitutionelle Zeitung ansett sig kunna förklara, att de så länge fortsatta underhandlingarne mellan Preussen och Sachsen snart komma att sluta med ett fredsfördrag, som tillfredsställer Preussens endtligaste fordringar, serdeles med hänseende till de sachsiska militärförhållandena, öfver hvilka Preussen fordrar ledningen. Emellertid lyda underrättelserna från Paris helt annorlunda. Den 11 dennes, skrifver Independance Belge, .gick i Paris det rykte, att en öfverenskommelse var mer osannolik än någonsin; de hinder, som der mötte, ansågos mindre härröra från konung Johans halsstarrighet än från de preussiska förslagens verkliga oantaglighet. (irefve Bismarck önskar nämligen begagna sig af de förhandenvarande svårigheterna, för att åsidosätta de bestämmelser i Pragerfreden, hvilka garantera Sachsens oberoende, i det han utan vidare omständigheter vill bebandla hela detta konungarike som eröfradt land och låta det dela samma öde som Hannover, Hessen, Nassaufoch Frankfurt. Många omständigheter kunna förklara detta rykte, tighet vi för öfrigt icke gå i borgen. Nistan alla tyska stater äro för ögonblicket benägna att underkasta sig Preussens ledning. Bajern är sjelfva fogligheten och visar långt större ifver att söra gemensam sak med sin förre motståndare än att ställa sig i spetsen för ett oberoende förbund mellan de sydtyska staterna, och i Sachsen är man så trött vid de bördor, sonr det provisoriska tillstånlet förorsakar, att man näster heldre vill isstå från sitt oberoende än finna 8sig i en förlängning af de närvarande förhållandeha. Det är också bekant, att grefve Bis narch 1 starka ordalag beklagat sig öfver, ut han måst ingå på de fordringar Österike och Frankrike framställt till förmån ör Sachsen. Slutligen bör påpekas, att Berlinerkabinettet fortfarande sträfvar att stå på god fot med ryska regeringen, och utt Frankrike med största misshag sett Preussen utvidga sig i ett så oväntadt stort omfäång. Indtpendance tror dock, itt man i Paris går för långt, när man mtager, att Preussen vill med berådt mod ryta de förpligtelser det ingått. I Wärtembergs andra kammare har milistern . Varnbiler förkiarat sig icke cunna besvara en af deputeraden FIollen gjord förfrågan, huruvida de tyska sydstaterna underhandlat eller underhandla ym en allians med Preussen. Man tyder lenna förklaring derhän, att sådana unlerhandlingar verkligen äro i gång. — I Padens andra kammare har ministern Matly lemnat en utförlig skildring af Balens politik under och efter kriget, hvilcen af det preussiskt sinnade partiet emotagits med stor tillfredsställelse. Mathy örklarade bland annat, att Österrike och Bajern rent af förrådt Baden genom att söka sin räddning i separatunderhandingar med den gemensamme motståndaen. ÖSTERRIKE. Soldaterna af den preussisk-ungerska egion, som under kriget inbröto under zeneral Klapkas befäl i Ungern, men ivars operationer hämmades genom vasenstilleståndet och freden, hafva, när de vid Oderberg öfvergingo ungerska gränsen, för att begifva sig till sina hemorter, lifvit häktade at de österrikiska myndigieterna och förda söder ut. 800 man af egionen, som tagit vägen öfver Jablunkaasset, blefvo vid Friedeck anhäållna af jsterrikiska trupper och tvungna att öfverlemna sig. Från preussiska kabinettets SRS SNITTAR NETTIS