Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1866, sida 1

uetta är en berättelse om alla oar och städer, öar, berg och strömmar öfver hela jorden. Detta är poesi — icke sådan poesi, som de hymner och ballader, hvilka fiskrarne sjunga; utan långa historier om krig och kärlek, allt på rim, liksom Rinaldo! — Maddalena lyssnade uppmärksamt, slukande med ögonen hvarje häfte, som jag tog ut, och nästan hållande andan medan jag talade. — La guerra e Pamore! upprepade hon. — Hur vackert! Ivad heter boken, sighore? — Den heter Ilias af Homerus, svarade jag, — och är ifven på grekiska. — Har Homerus vit den? frågade hon hastigt. — Ja. — På grekiska, signore? — Ja, Homerus var född grek. — Då får kanske Paolo se honom; chi lo sa? — Jag skrattade och skakade på hufvudet. — Nej, nej, Maddalena, sade jag, — Paolo kommer ej att se honom. IIomerus har varit död nära tre tusen år. Hon slog ihop händerna, och hennes svarta ögon vidgades af förvåning. LTre tusen år! mumlade hon. — Madre beata! tre tusen år! Och sedan då vilemnade hytten, såg jag henne gå tillbaka till bokskåpet och blygsamt vidröra boken med ett finger, likasom om det varit en helig relik. Derrefter landsteg jag en och annan gång vid Point Vitareto och gick upp till hyddan för att helsa på Maddalena och hennes svägerska. Dessa qvinnors tillgifvenhet för hvarandra och för sjömannen långt borta; den patriarkaliska enkelheten i deras hem; den heliga friden i deras lif; de antika sånger, de sjöngo för barnet i vaggan; legenderna, som de berättade med ett barns Jättrogenhet, allt var för mig 8 och till hvad ändamal!