Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1866, sida 1

Barbaras llistoria ). (Efversättning från Engelsl—Aa BES NN) I I I Vi gingo -Maddalena först, hal stigt och lätt som en Diana — ned för den klippiga stigen och längs den smala strandvägen, som låg mellan precipicen och hafvet. IIon hade ofta sett jakten på afstånd, men aldrig varit om bord på densamma. Hon beundrade allt — det polerade däcket; compassen i dess mahognyfodral; den trefsiga lilla hytten med dess sitsgardiner, spegel, taftor och böcker. Allt war vackert och beundransvärdt i hennes ögon, och hon ville tagit af sina skor vid hyttdörren, om jag icke hindrat henne. Mitt bokskåp, som stod vid öfra ändan af igen, förvånade henne mer än allt det! — Dio, sade hon till Jacopo, — kan padronen läsa alla dessa? — Certo. svarade brodren; — och tio gånger så många. Hon skakade misstroget på hufvudet. — Hvad kunna de lära honom? utbrast hon. Jacopo höjde på axlarna; men jag kom honom till hjelp. — De lära mig, Maddalena, sade jag, många slags esynnerliga och värdefulla saker, hvaraf många tilldragit sig för hundra år sedan, och andra tilldraga sig hvarje dag. Här är en bok, som berättar om Italien på den tid, då alla voro hedningar och ingen hört någonting om Christus eller Madonnan. Här är en annan, som förklarar stjernorna, huru de komma och gå på bimlen, hur ) So H-T. N:o 241