Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1866, sida 2

skap med Amerika, hvarigenom detta land, må föranledas att glömma vår regerings stora misstag att erkänna de upproriske sydstaterna såsom krigförande makt. Lyckligtvis erhöll detta misstag en motvigt uti; de sympatier, som svenska nationen visade de fria staternas legitima sak och i de svenskars bragder, som tjenade i deras armåer. Här bör det alltså ej blifva svårt att ej blott återställa den gamla vänskapen, utan ock stärka densamma. Det skall då helt visst icke lyckas Ryssland att med Amerikas bundsförvandtskap angripa vårt land. Så böra de ,,vådor, hvarom Aftonbladet talat, om de förefinnas, kunna aflägsnas och afböjas. Men visserligen fordras dertill ej blott vishet och redlighet från regeringens sida, utan äfven takt och sjelfbeherskning från nationens, deribland särskilt från pressens sida. Begångna synder kunna godtgöras, men endast genom att man ärligt träder in på en annan väg. Emellertid äro vi fullkomligt eniga med Aftonbladet derom, att kraftiga mått och steg böra tagas för ett rätt ordnande af vårt försvarsväsen. Det är ett bland de största af de anspråk, som nationen ställer på den nya riksförsamlingen. Vi känna lifligt och visst att Sverge kan försvara sig, och detta utan att landet ut suges genom sina försvarskrafter. Det beror blott på att sakerna rätt ordnas. Men dervid vänta vi föga af den nuvarande krigsförvaltningen och föga af männen af yrket i allmänhet. Till den förra saknar man utomdess förtroende, sedan det visat sig att regeringen kunnat, uuder 10-tal af år, uttaga många millioner ur folkets fickor, och borttaga milliontal af dagsverken från dess näringar, utan att hafva dermed åvägabragt något, som kunnat, i nödens stund, bereda oss ett verkligt försvar. Det erfordras kraftiga och visa åtgärder från regeringens sida, för att kunna återupprätta detta djupt skakade förtroende. Här går ej längre an att trampa i de gamla, nötta, slentrianens spår. Vi måste bygga på en ny grund, dock med en klok och småningom skeende öfvergång från det gamla. Och den grunden är, såsom Aftonbladet också åter erinrar, den allmänna värnepligten, dock icke utförd på preussiskt vis, utan efter det fria Schweigs föredöme. Att Preussen segrat, har icke, efter vår lifliga öfvertygelse, berott på dess barbariska 2 å 3-åriga kasernlif, utan på den intelligens, som den allmänna värnepligten infört i armåerna, på den förträftliga beväpningen, på den utmärkt väl ordnade förvaltningen samt på den goda ledningen från det högsta befälets sida. Och ändock hade måhända allt detta ej åstadkommit det lyckliga resultatet, derest icke å andra sidan förekommit de gröfsta misstag, hvilka alla på det närmaste sammanhängt med just det militära yrkesväsen, hvarunder vi sjelfva laborera, och hvilket framförallt blomstrade i de tyska småstaterna. Det är hela detta system, som måste förändras. Man måste lära sig att skarpt fatta i ögat: hvad är det som fr get (ej exercislältet eller paraden) kr Hvad: är det befälet för detta rent praktiska ändamål bör veta? Hvad är det som manskapet derför bör kunna? Detta och intet annat bör sedermera skarpt öfvas, och det är oss alldeles klart, att den kännedomen och den öfningen kunna, när undervisningen rätt ordnas, vinnas på ganska kort tid och utan att det värnepligtiga manskapet drages in i årslångt kasernlif. Samma strängt praktiska regel bör genomgå hela förvaltningen i öfrigt. Så kan hela den gamla uniformerin igen lemna rum för en uniform, men enkel och praktisk beklädnad, liknade den bor, gerliga drägten. Det snabbskjutande geväret gör slut på det gamla, ganska bortkonstlade laddnings tempot, det olämpliga patronköket försvinner och amnumitionen tager sin plats den skinnklädda byxfickan, geväret bäres under marsch i rem öfver axeln, manövrernas antal inskränkes, men de som öfvas bringas till högsta fullkomlighet o. s. v. Icke minst vigtigt är att furag gering och beklädnad öfverlemnas åt män, som känna sådana saker, men icke åt yngre eller älhis officerare, som derom sakna allt begrepp. Det behöfves inga militärstudier, för att väl och ordentligt utdela proviant samt tillse att den är väl lagad; det gör en dugtig restauratör mycket bättre. Ordnar man sakerna 1 denna anda, så kan en försvarskraft hos oss uppsättas på 200,000 å 300,000 man, tillräckligt öfvad för sitt ändamål, och med befäl, åtminstone i de lägre graderna, som skulle mycket bättre leda en sådan armå än det befäl, som lärt sig betrakta det oväsentliga såsom det hufvudsakliga och som derföre, i farans stund, kanske icke skulle es—XXX—TÅAORR AR mina uppköp, tillbragte min afton på San