Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1866, sida 2

mina uppköp, tillbragte min afton på Sar Carlo och återvände till Capri just då solen steg upp bakom Vesuvius. På eftermiddagen seglade jag omkring till nordvestra ändan af ön, kastade ankar en hal: mil nedanför Maddalenas hem och gick upp till kojan till fots. Jag fann Jacopo der före mig, sysselsatt att knyta upp vinrankorna, och Maddalena sittande i dörren, spinnande, sjungande för barnet och skötande vaggan med foten. Hon steg upp och bad mig vara välkommen, hemtade cn trästol och ställde framför mig en tallrik med färska fikon samt en liten flaska vin. — Det är rino Iiheriano, signore, sade hon. — Iiberii vin! upprepade jag. — Ett godt vin, men förtjenande ett bättre namn. Hon såg frågande upp. — Har ni aldrig hört talas om Tiberius, som bodde på denna ö i gamla tiden? frågade jag. Jo, signore, svarade hon, korsande sig; — han var en trollkarl. — Ja, och en Hedning, tillade Jacopo, som kom ned från sin stege bland vinträden. — Han byggde tolf palatser här med trolleri; men de förstördes alla af den helige Saint Constantine. — E rero — rerissimo. signore, sade Maddalena, då hon såg det leende, jag icke helt och hållet kunde undertrycka; — man kan se ruinerna i alla delar af Capri. — Jag har sett ruinerna, Maddalena, svarade jag; — men Tiberius var ingen trollkarl. Han var en elak kejsare, och alla hans palatser jemnades med jorlen af hans efterträdare. I detta ögonblick kom min matros från stranden, medförande lådan med presenterna, och vi singo in för att öppna den. Svägerskan satte sig upp i sängen för att mottaga nig. Först framtog jag örringarna, sedan