Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1866, sida 2

Göteborg den 13 Okt. Staden och Länet. IIrr Stadsfullmäktiges sammanträde sistl. Thorsdag. Vi meddela i dag en närmare redogörelse för öfverläggningarne hos hrr stadsfullmäktige sistl. Torsdags eftor1 middag rörande förslaget att bebygga vissa uppgifna tomtplatser med bostäder för mnbetsklassen antingen för kommunens räkning, eller ock genom ett sällskap, som för ändamålet skulle af kommunen underderstödjas med ett 4 procents lån om 300,000 rår, lika med ?(; af totala byggnadsbeloppet. I eftermiddagens öfverläggningar deltogo: Hr doktor Charles Dickson. Talaren instämde i hr Weerns asigt att man ej genom direkt uppoffring från stadens sida borde söka afhjelpa hvad som fattades. I afseende på arbetarnes ställning har åndet på de sednare 25 åren betydligt förbättrats. G;öteborg är i fråga om arbetarebostäder så vanlottadt som det låter, det har tvertom i förhållande till sin folkmängd många flere och långt bä sådane än de fleste andra städer. Det vore mycket önskligt att arbetarebostäder uppstode här; men skall staden beträda den ba nan att da sig förbindelsen att uppföra så. dana, så erfordras nu 500, 000 rdr dertill. Det är det första t. men det andra och tredje blifva ännu svåra Hvarje menniska må ha rätt att flytta hvart hon vill och der hon kan förtjena mest, men hon bör ock ha skyldigheten att der sjelf skaffa sig en bostad. Den enskilda företagamheten tagas i anspråk, men talaren motatte sig på det högsta att kommunen, såsom dan, skulle taga befattning med arbetarebostäders uppförande. Hr D. O. Francke tog till ordet, ej för att förneka behofvet af arbetarebostäder, men för att bestrida befogenheten af det sätt, hvarpå man förelagit dessas åvägabringande. Ingen af oss har ittighet att pålägga bördor till förmån för andra. De uppgjorda kalkylerna se granna ut, men om staden för egen räkning skulle uppföra sådana boder, skulle resultatet nog visa sig helt annorlunda. — Talaren motsatte sig förslaget för arbetarnes egen räkning. Understöd i ena eller andra formen vore detsamma. Så snart staden uppträder med bostäder åt arbetarne ger man dessa understöd, och understödstagare äro fattighjon. Men skulle alla våra arbetare betraktas så, skulle det undergräfva deras sjelfförtröstan. De skulle anse som cn ren lyckträfk att få denna skärfå och det skulle ej sporra dem till arbete för egen räkning. Dock ville talaren ej motsätta sig att kommunen på något sätt bidrager till saken, men om det skall ske, bör det blifva så, att arbetarens energi derigenom lifvas, att han sjelf försöker skaffa sig ett eget hem, en egen härd. För sådant ändamål ville hr P. nu framställa ett af honom sjelf uppgjordt förslag, hvaraf möjligen någon nytta kunde dragas. Detta utgick derpå, att södra tomten af Möllerska plantaget, Redberget och Olskroken måtte pplåtas till tomter, som skulle hembjudas åt dem, om der ville uppföra arbetarebostäder. Byggnadslån skulle lemnas mot ränta och inteckningsfö n och arbetaren månadtligen få afbetala hvad han skäligen ansågs kunna åstadkomma. Utom tomterna borde för ändamålet äfven anslås 150,000 rdr. Dessutom borde enskilda bolag, som för ändamålet bildades, bispringas med lån, dock ej med någon uppoffring för staden. Är icke känslan af det påpekade behofvet starkare, än att man i Göteborgs samhälle ej vill bilda ett sådant byggnadsbolag, då förnekade talaren att något sådant behof der funnes. Hr doktor Ekström förklarade frågan om arbetarebostäder vara en af de mest maktpåliggande. Här hade också rörande densamma visserligen blifvit uttalade olika åsigter, men alla hade haft det gemensamt, att de ansett det vara önskvärdt att nya arbetarebostäder komme till stånd, Om vi ej en gång kunna fullständigt hinna målet, sa vi väl söka det approximativt. Eller skola vi väl då vi ej kunna göra allt, göra allsintet? Frågan har redan blifvit sedd från mer än en sida. Den de blifvit väl belyst från finansiel synpunkt, och en från filantropiskt tagen i ett vackert betraktande, dervid talaren specielt fästat sig vid ett yttrande af magister Hedlund, att kommunen ej behöfver blygas för att vara filantrop. Han ville nu sjelf se den från en sanitär och då företrädesvis låta fakta tala. Epidemier hemsöka ofta vår stad, och läkarne räkna som hufvudsaker till dessa: fuktig mark eller grund, öfverbefolkade bostäder, dåligt latrinsystem och dåligt vatten. Koleran bö jade här på en plats, der grunden ej var dränead, och den hav fortgått der de mest öfverbefolkade bostäderna, dåligt latrinsystem och dåligt vatten funnits. IIar icke kommunen rättighet att hämma ett ondt, som hemsöker hela allmänheten? Epidemien träffar visserligen mest de fattige, men asven den medelklass, som ej har råd att bo i palatser. Sunda arbetarebostäder vore ett medel att hämma det onda; men huruvida dessa skulle åvägabringas genom kommunen eller enskilde kunde aren ej afgöra. Men på hvad väg det än skedde, önskade han att kommunen skulle ha stående kontroll deröfver. Man hade yttrat, att den enskilda gsamheten är vaken, men att den till och kunna vi se af de bostäder, som blifvit uppförda å Landalabergen; ty de, som åvägabragt dessa hade synbarligen ej varit riktigt akna då dessa byggnader uppförde: Hr E. Lerisson sade sig kunna vitsorda, att de ifni , kommitterade afgifvit öfver arbetarnes nuvarande bostäder, äro riktiga. Arbetarnes vantrefnad hemma förde dem ofta till krogen. Om man ej skulle uppföra bättre arbetarebostäder, derför att sådane ej kunde komma alla till godo, så skulle man ej heller ha någon fattigvård, när man derigenom ej kunde försörja alla fattiga. De reslagna byggnaderna böra kunna uppföras utan nnerligt stora kostnader; och talaren fann det villigt, att staden derest ett bolag r bildades, raranterade 500,000 rår. Ett bolag för utskänksing hade ju här bildats utan anspråk på vinst, ch ett sådant för arbetarebostäders uppförande vorde då också kunna åstadkommas. Men komme tt sådant till stånd, borde staden bestämma öfver tet och ha kontroll deröfver. Arbetarebostäder öra under alla omständigheter uppföras. ——— —;ERAa — — —