Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1866, sida 2

Hr öfverste Berg trodde och medgaf gerna att skildringen af arbetarnes nuvarande bostäder ej vore för skarpt tecknad. Behofvet af nya bostäd vore konstateradt. men beträdde man den nu fe slagna banan, finge man dermed fortf: ö lighet. Talaren afstyrkte derföre beredningens slag och instämde med ordföranden deruti, a ken måtte lemnas åt den enskilda företagsamheten. Hr J. J. Ekman ansåg, att 1 sig en af dessa frå man knappast kan förblifva tyst, då sjelfva s vetet bjuder att tala. Hr refter till granskning de v kommitterades fö hade sagt, att s står, skulle det vi betarcbostäder vid; ra något, ma, att det vore Men i en stad med så stark ut eborg, behöfvas dessa arbetare. många af de inflyttade fallit fattigvården Utan tvifvel endast högst få. Sa då ha gagn af sådane inflyttni lat om den enskilda företa. Men efter den erfarenhet vi här ha, synes denna ej ännu ha uträttat mycket i den ifrågava riktningen. Visserligen har det ej inom staden its platser att tillgå, men likväl i närheten af amma. Der ha hus blifvit uppförda, men dessa kunna ingalunda anses som modeller lämpliga arbetarebostäder, utan tvärtom som prof på huru oningshus skola vara beskaffade för att icke motvara Sitt ändamål, Det hade blifvit frambållet, att man ej egde rättighet att beskatta alla till förmån för en viss klass, hvilket man skulle göra, om man uppf. bostäder åt arbetarne. Emellertid har staden en gång förut iklädt sig garanti för de redan befintlige arbetarebostäderna; det har medfört någon förlust, men ingen har ändå klagat deröfver. Man får här ej följa den åsigten: ,fiat justitia, pereat mundus! Man måste se 5 bästa befrämjas; det är tillochmed ce händiget för vår egen sjelfbevarelse. Här finnes också i 1, som ej skulle vilja se arbetarebo a, men åsigterna om sättet derför Man hade talat om den enskilda välgörenheten, men denna borde ej anlitas, der det är kommunens skyldighet att handla. Talaren instämde i kommitterades förslag. Hr Berger beklagade, att han nödgades motsätta sig nämnde förslag, då känslan bjöd honom tt hylla det parti som den föregående talaren De dål bostäderna ansåg hr B. vara ldrade med alltför saftig pensel och trodde att! j är så illa. Den ordentlige arbetaren bör sig tjenlig bostad. Må fato ha sökt sig hit, för att få bättre bostäder än et, och ju bättre arbetarebostäder man desto flera främmande skola strömma rt hänseende hade vi ännu icke blifnnerligen svårt hemsökte. Det kan ej att samla så många arbetare på trånga och arbetarebostäderna ha just varit de, en farsots utbrytande först måst utrymTalaren ville för arbetarnes räkning förörds och vattenledningar, men ej att staden r något direkt anslag. ste här, i sista stunden, afbryta et, till följd af det upptagna utrymmheten på p — Teater. Det Rohdeska teatersällpet sortfar alltjemt att tillvinna sig likens berågenhet, derom vittna de gohusen samt det lifliga bifall, som egnats dande. Orsaken härtill är dels mvexlande, lättsmälta programmen, det lif, den ungdomsfriskhet, hvarmed Å Man finner snart att dessa niationer ej göra anspråk på att 2 någon högre estetisk konstnjututan att de helt enkelt afse att: rsätta åskådaren i godt lynne samt honom en glad stund, och så länge pet ej lemnar ur sigte detta sednare , till hvars ernående det inom sig eger Uräckliga krafter, kommer det äfven att! bibehålla publikens sympatier. De stycken, som i går afton uppfördes, . Kusin Rocambole och hans Arfvingar, samt, Drilläns Operett. — Det förstnämnda är en temmeligen groft tillyxad ont farce, som visar huru tvenne äfventyrare lyckas lura några rika, egennyttiga slägtingar. De burleska scenerna framkallade en muuterhet, som dock skulle hafva varit större, om de varit behörigen i motiverade. Man behöfver blott t. ex. påpeka att den gamle slipade och egennyttige Ducorbeau utfärdar ett gåfvobref på all sin egendom, utan att derför emotse annan valuta än löfte om ett testamente! Stycket utfördes emellertid med den raskhet och liflighet, som var nödvändig för att göra det njutbart, och särskildt lyckades br Ullberg såsom Ducorbeau att framkalla månget leende, ehuru man bör varna hr U. att ej gifva sin burleska humor allt för fria tyglar, — ty man äfventyrar då lätt att blifva en pajazzo. — En karrikatyr är ej en karaktär, och det är ett ofta förekommande fel hos unga skådeI spelare att karrikera ålderdomen, då de hafva till uppgift att framställa densamma. Ducorbeaus roll är i och för sig sjelf tillräckligt komisk och behöfver ej denna tillsats af stela ben, darrande hufvud, fåniga grin m. m. Ä ,Drillns Opcerett är en gammal bekant, som åter sågs med nöje, och både m:ll Rosendahl (Carolina) samt hr Rohde (Dril ln) rönte bevis på publikens belåtenhet med deras utförande af sina respektiva partier. Representationen afslutades med , Sjö mannens Hemkomst, scen och pas de deux, hvaruti mill Sandberg och hr Ullberg utvecklade en smidighet och verve, som framkallade lifliga sympatier och allmänna applåder. Morgondagens representation upptager samma program. — Båtbyggnad. De herrar, hvilka teck. nat aktier uti den af Svenska segelsälls pet föreslagna båtbyggnad, hade i går eftermiddag sammanträde, hvarvid beslutades, att då aktieteckningen redan var tillräcklig, man genast skulle gå i författning om arbetets utförande, på det att båten till våren skulle vara färdig, och valdes här