Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1866, sida 2

Det argument mot negrernas rösträtt, hvilket hemtas från deras okunnighet, väger här föga i vågskålen, ty i Amerika tror man ganska allmänt på den uppfostrande! kraft som rösträtten eger. De fleste män härstädes äro öfvertygade, att intet bättre medel aft göra en person duglig till politiska pligters uppfyllande gifves än att pålägga honom dessa pligter. Endast tiden kan utvisa, om detta är ett misstag. Rörande fenierna meddelar samme korrespondent: Fenierna börja åter visa mycken verksamhet, men de hålla sitt görande och låtande mer hemligt förut. De åstadkomma åtminstone härmed den verkan att skapa mycken oro i de engelska provinserna. Saken är den, att de ansträngningar, som begge de stora partierna här i landet, republikanerna och demokraterna, nu göra för att få de talrika irländska valmännen på sin sida (deras antal uppskattas till 750,000) bidragit mycket att upplifva ,,brödraskapets förhoppningar. Splittradt mellan olika ledare är brödraskapet dock ännu alltid. Om det är Roberts eller Stephens parti, som nu är i uppstigande, vet jag emellertid icke. Några säga, att Roberts afträdt från sin post som president i ,,den irländska republiken; andra säga, att han arbetar dag och natt för den goda saken. Stephens är i sina ord och handlingar mindre hemlighetsfull, emedan han icke lägger an på ett infall i Kanada, utan tror sig kunna öfverflytta kriget mot England på irländsk jordmån. Vid flera feniska fester har han försäkrat, att han redan i år skall återvända till Irland, och att kriget skall bö med hans återkomst. Ett länge amerikanarne, som i mjugg åt hela det feniska oväsendet, för sina partiändamål anse sig böra smeka ,,brödraskapet och visa ett visst deltagande för dess sträfvanden, skall detta florera och ra en stående hotelse mot Kanada, som får se sig om huru det skall kunna hålla sin milis under vapen och sin Habeas-Corpus-akt upphäfd månad efter mänad, under afvaktan på ett angrepp, som hvarken vapen eller diplomatien kan förhindra, emedan det icke kommer från någon erkänd regering. Jag börjar, i likhet med många andra, tro, att det blir inte slut på denna seniska verksamhet, innan det konmit till en allvarsam batalj på kanadensisk mark och fenierna lidit ett allvarsamt nederlag. I allmänhet kan sigas att sålänge Irland är nödlidande och mis — nöjdt, skall den amerikanske irländaren städse förblifva en törntagg i England sida. Det tjenar till föga att förstärka de reguliera trupperna i Kanada med några tusen man från Europa eller befästa gränsen. Fenierna endast glädja sig åt d omak de göra England; de kunna välja tiden för att slå sitt slag och dessförinnan fortsätta sina fredliga göromål, medan kanadenserna städse måste stå färdiga till försvar. Det är ropet på hjelp från andra sidan hafvet, och det ständiga tilloppet a irländska emigranter, som håller den feniska rörelsen vid lif. —Dl—U— ENTRE TRE