Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1866, sida 1

AAAAAAAAA AA mer öfverhandtagande symptomer lemna icke tvifvel om den förskräckliga sjukdomen, och knappast någon förhoppning om förbättring återstår. Grefven af Flandern, som ville invänta sin systers ankomst till Miramare, för att beledsaga henne till Brässel, har genom ett telegram blifvit kallad till Rom. RYSSLAND. Från polska gränsen skrifves den 4 d:s: Det romersk-katholska presterskapet har sedan det sista upproret, till hvars organisation och understöd det mest bidragit, varit underkastadt sträng kontroll i afseende på sina politiska förhållanden. I guvernementet Kalisch hafva nyligen tolf pastorer, för sina mot Ryssland fiendtliga tänkesätt, blifvit afsatta. De romerskkatholska presterna behöfva iakttaga all möjlig försigtighet i sina predikningar och i umgänge, emedan de riskera att hvarje oförsigtigt ord framföres till auktoriteterna. En sådan angifvelse har altid till följd en sträng undersökning. TURKIET. Tilldragelserna på Kandia hafva vändt uppmärksamheten från Donaufurstendömena; men förhållandet mellan dem och Turkiet är ännu längt ifrån så fullständigt ordnadt, att icke nya förvecklingar skulle kunna inträffa. Så som man af meddelade telegrammer torde påminna sig, hade tvenne at furst Karl I:s ministrar infunnit sig i Konstantinopel för att förbereda allt till hans förestående besök hos sultanen och hans beklädande med hospodarvärdigheten. Franska och engelska tidningar uttalade sin tillfredsställelse öfver, att den utnötta rumäniska frågan nu omsider skulle blifva definitivt ordnad. Men glädjen var förhastad, enär — som vi veta — ett sednare telegram meddelat, att den rumäniske ministern Stirbey återvändt från Konstantinopel med oförrättadt ärende, hvartill som skäl uppgifves, att furst Karl fordrat att som hospodar erkännas utan några förbehåll, alltså: som fullständig suverän. Möjligtvis har den nye fursten ansett det närvarande ögonblicket gynnsamt: för att afpressa sultanen denna eftergift; men om det lyckas Turkiet att komma till rätta med kandioterna, eller åtminstone att isolera dem, så torde en obetingad eftergifvenhet i den rumäniska frågan krappast vara att vänta. Hvad de europeiska stormakternas hållning i afseende på händelserna i Orienten angår, så är det icke utan intresse att observera, huru noggrannt den preussiska pressen på sednare tider följt sakernas utveckling i Turkiet och Grekland, hvilket likväl lätt kan förklaras af den omständigheten, att en nära anhörig till det preussiska konungahuset intagit thronen i Bucharest. När för öfrigt ,Times smickrar sig med hoppet, att Preussen under en cventuel orientalisk förveckling skall blifva ett värn mot Rysslands öfvertag i Orienten, så kunde det lätt hända, att denna tidning misstager sig i sina beräkningar. Yttringar i ,Nordd. allg. 2eit. om förhållandena i Orienten äro i hvarje fall icke af den art, att de tyda på en öfverensstämmelse med vestmakternas program i denna sak. Hvad den grekiska insurektionen på Kandia och i Epirus ansgår, så synes den preussiska tidningen hysa samma animositet mot det unga grekiska konungariket, som man var van att se i de bayerska tidningarne efter konung Ottos fördrifvande. I en artikel af den 3 dennes yttrar , Nordd. allg. 2eit. att de tre skyddsmakterna hade gjort bättre i att, efter den sista grekiska revolutionen, utnämna en ståthållare, som på deras vägnar skulle regera det nuvarande Grekland, än att kompromettera en ny dynasti och låta konungadömet blifva till hån för Europas nationer. Hvad förhållandet i Turskiets kristna provinser i allmänhet beträfI far, så förmenar den preussiska tidningen, att en försoning och en varaktig fred mellan sultanens regering och hans kristna undersåter i längden skall blifva en omöjslighet, och att vestmakternas benägenhet för freden endast för en kort tid skall ; kunna uppskjuta Turkiets upplösning. Hvem som i så fall skulle blifva sultanens arfI vinge uttalas icke, men det fattas icke