på jagt och jag satt mig i ro till en läng dags arbete, att jag på något sätt blef missnöjd med folianten på ledstången. Jag hade tagit kopian af Shakspeare till modell, men det mörka kalfskinnet tog sig för dystert ut i förening med terrassens djupa skuggor och Erasmi mörka drägt. Jag ställde taflan i olika dagrar, och ju mer jag betraktade den, desto mer öfvertygades jag att en ljusare färg skulle förbättra den. Om jag skulle låta den få ett band af antikt pergament, gulnadt af tiden? Jag hade sett en hel hylla full af sådana nere i biblioteket — stora, tunga, gamla folianter med titeln , Acta Sunctorums, innehållande en trettio å fyrtio volymer. Kunde jag hitta på någonting bättre till modell? Kunde jag, om jag sökte i åratal, sätta i Desiderius Erasmi hand ett arbete, som var mera troligt att han flitigt läste? Förtjust öfver denna id6 och ifrig att genast sätta den i verket, sprang jag ned till biblioteket för att utvälja min bok. Det vinterlika solskenet strömmade in genom de höga fönstren, och kakelugnen utbredde en mild värme öfver det stora rummet. De långa raderna af böcker, i sina rika och omvexlande band, glödde med en vänlig glans och utspredo en behaglig lukt af ryssläder och maroquin. Det var ett ställe som kunde gjort till och med en vilde kär i böcker. Som jag tror att jag redan nämnt, var biblioteket deladt i afdelningar af utskuret ekträ; hvardera var omkring fyra fot bred och räckte ända upp till taket, der den slutade med en enkel list. Af dessa afdelningar voro sexton på högra sidan afsöndrade på midten af kakelugnen. På