Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1866, sida 3

Herrar Stadsfullmäktige ha vid i dag hållet sammaträde behandlat följande ärenden: Först förekom Kongl. Maj:ts resolution på stadsfullmäktiges ansökan om fastställelse af reglemente för Sundhetsnämnden, med betänkande af särskild beredning. Den af nämnda beredning gjorda hemställan, ,att herrar stadsfullmäktige besluta att inga vidare åtgärder, för närvarande, vidtagas till erhållande af särskildt reglemente för Sundhetsnämnden för denna stad, och att ärendet, till följd häraf, lägges till handlingarne, — och hvaremot hr lektor Blomstrand reserverat sig — gaf anledning till en diskussion, i hvilken såväl reservanten som herrar Philipsson, Berger och J. Lindström deltogo. Hr Blomstrand ansåg det ej vara rätt att lägga denna fråga till handlingarne samt instämde med hr Berger i den åsigt att den borde hänskjutas till en ny Beredning, då den gamla syntes ha tröttnat vid sitt arbete. Hr Philipsson ansåg i strid med den gamla Beredningens förmenande, att ,, Kongl. förordn. den 30 Dec. 1857, angående hvad till förekommande och hämmande af farsoter och smittosamma sjukdomar bland rikets invånare iakttagas bör, fullt kunde anses motsvara behofvet -— att man både kan och bör åstadkomma ett lämpligt reglemente för Sundhetsnämnden, och detta inom gränserna af den allmänna författningen samt önskade att stadsfullmäktige skulle taga frågan i ytterligare öfvervägande med fästadt afseende på stadens förestående förening med Majorna: Hr Berger fann hr P:s förslag innebära frågans undanskjutande på ännu ett par år, men ansåg ärendet vara af den vigt, att det hellre borde afgöras före föreninsen med Majorna än efter densamma. Talaren protesterade på det lifligaste mot ärendets undanskjutande och ansåg att då detsamma remitterades till en ny beredning, dervid äfven måtte utses personer från Carl Johans församling, hvilka egde den lokalkännedom, som kunde vara behöflig. Hr Philipsson förklarade, att hans mening blifvit missförstådd; han hade ej velat för längre tid undanskjuta frågan, utan ansåg att denna kunde ordnas under nästa år i förening med fattigvårdsfrågan. Hr J. Lindström uttryckte sin förvåning deröfver, att ett sådant betänkande som det af beredningen afgifna kunnat undertecknas äfven af de tvenne läkare, som tillhörde densamma; instämde i hufvudsaken med de föregående talarne.