Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 2

förhållandet aldrig riktigt hjertligt os: emellan. Saken var den, att hon aldrig kunde förlåta att jag gift mig med Hugh Det hade tillintetgjort alla hennes älsklingsplaner, och tiden, i stället att försons henne med denna missräkning, tycktes endast öka hennes känsla af den orättvisa, som hon inbillade sig blifvit tillfogad henne sjelf. Mot min man var hon så ohöflig, att han, med all sin fördragsamhet, fann det svårt att undgå öppen osämja med henne, hvarföre han gjorde sina besök allt mera sällsynta, tills de slutligen kunde sägas alldeles hafva upphört. Detta var naturligtvis för mig: en källa till djupt bekymmer. De båda, som jag älskade högst i hela verlden, blefvo med hvarje dag mera fiendtligt sinnade mot hvarandra, utan att jag på något sätt kunde hindra det. I försöket att rättfärdiga Hugh inför min tante, eller ursäkta min tante i Hughs ögon, fann jag snart att jag gjorde mera skada än gagn, så att jag efter en tid helt och hållet afstod derifrån. Oktober månad, och större delen af November, tillbragtes på detta sätt med att mottaga och aflägga visiter, åka, rida, bära eleganta kläder och afvärja denna tvist mellan min tante och Hugh, som tycktes blifva oundviklig en eller annan gång. Verksam och rastlös af naturen, hade min man blifvit rörligare än någonsin sedan vår återkomst till Broomhill och vistades nu nästan uteslutande i fria luften. Då han icke red eller åkte med mig, var han ute på jagt. Det såg verkligen ut, som om han förlorat all smak för stilla, husiga nöjen, som om han aldrig kunde vara ycklig utan att vara ute och i rörelse,