Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 2

mbetsmännen, stadens representanter o. s. . En korrespondent till Kölnische Zeiung gör uppmärksam uppå att man il: Cassel uppläste proklamationen under öpen himmel, men i Hannover valde slotet, emedan man kände sig mindre säker ned hänsyn till folkets sinnesstämning. datentets uppläsning beledsagades af klockingning, 101 kanonskott o. s. v. Prins Henrik af Nederländerna, som för U ort tid sedan af holländska regeringen unämndes till guvernör i Luxemburg, höll . 22 Sept. sitt intåg i nämnde stad under nnevånarnes hurrarop. Om aftonen var taden illuminerad. Man ser häruti en lemonstration mot Preussens plan att få Luxemburg in i nordtyska förbundet. Preussiske prinsen Albrekt (son) skall, eter det, förmäla sig med dottern till orins Fredrik af Nederländerna, hvars från sin gemål skilda moder eger en kolossal privatförmögenhet. På grund af de sistförflutna veckornas varma väderlek har koleran tilltagit i flera lelar af Tyskland. Särskildt i staden Goha har farsoten under de sista Septemberoch första Oktoberdagarne uppträdt med stor våldsamhet. ITALIEN. Underrättelsen om fredens definitiva afslutande har i hela landet mottagits med mycken tillfredsställelse. Man tror till och med, att förhållandena till Österrike snart skola gestalta sig sålunda, att man genom vänlig öfverenskommelse skall kunna erhålla den önskade gränsrättuingen vid Garda-sjön. Det är icke heller ovigtigt för förhållandena mellan kabinetten i Florens och Wien, att de italienska exfurstarne faktiskt afstått från sina anspråk. Storhertig Leopold af Toskana lärer till och med hafva uttryckt den önskan, att som privatman få slå sig ned bland sina förra undersåter. Frankrike betraktar den venetianska omröstningen endast som en ren formalitet. Victor Emanuel säges nu vara fullkomligt återställd till hälsan, och återvänder redan inom några dagar till Padua. Oaktadt den förestående omröstningen qvarstanna i Venetien såväl civilkommissarierna, som alla dervarande italienska trupper. Hertigen af Verdura lärer blifva kommissarie i Verona, och Pasolini, italiensk f. d. minister, i Venedig. FRANKRIKE. Det. anses som fullkomligt visst, att lord Lyons skall blifra engelsk ambassadör i Paris, och detta är i hög grad betecknande för Englands ställning i den orientaliska frågan. Lord Lyons, förut ambassadör i Washington, nu i Konstantinopel, känner de turkiska förhållandena lika väl som Frankrikes nye utrikesminister; Lyons och Moeslier voro kolleger i Stambul, och man betraktar denna omständighet som en ny garanti, att vestmakterna icke af kyssland skola låta förföra sig att nu ånyo sätta den orientaliska frågan på dagordningen. För öfrigt torde kabinettet i Petersburg blifva försigtigare, sedan Österrike visar håg för att använda polackerna som skräckmedel mot de missnöjda bland de magyariska, slaviska och tyska befolk ningarne. Men hvad specielt Frankrike angår, så har dess kejsare alldeles tillräckligt att skaffa med sina truppers återtåg från Rom och Mexiko. Truppsammandragningen i Mexiko pågår, och redan i November skola flera regementen återvända derifrån. Nästa månad torde således för kejsar Maximilian blifva ganska afgörande. Den fria kretsen kring hans thron blir allt trängre, svårigheterna allt större, och de republikanska truppernas framgångar allt mera betydande! STORBRITTANIEN. Underrättelserna från Nordamerika hafva, i förening med de demonstrationer, som egt rum under den amerikanska ambassadens besök i Ryssland, haft till följd, att brittiska pressen mer än vanligt sysselsätter sig med förhållandet mellan England och Förenta Staterna, hvilket förhållande, såsom bekant, ingalunda är det bästa. Man vet i England, att hatet mot de styrande klasserna derstädes trängt djupt, måhända outrotligt, ned i amerikanska folkets massor, och att allt det smicker, hvarmed engelska pressen, och alla de vänskapsbetygelser, hvarmed engelska regeringen nu undfägnar den amerikanska republiken, ej kunna utplåna minnet af Englands uppförande mot nordstaterna under deras krig för unionens upprätthållande och slafveriets utrotande. Närmast fruktar man för en kollision med anledning af Kanada. Torytidningen Morning Herald anser, att England måste med alla medel försvara denna koloni, huru stora offer försvaret än skulle kräfva; men denna åsigt står temligen ensam. Nästan alla öfriga engelska tidningar, med Times i spetsen, förorda, att England skall med eftergifvenhet söka försona Amerikas vrede; såsom ett första steg i denna riktning reommenderas öppnandet af en konferens för uppgörandet af bestämdare reglor i afseende på folkrätten än de, af hvilkas obestämdhet England under amerikanska kriget begagnade sig för att understödja rebellerna med vapen och penningar samt plundra unionens handelsflotta. Man erkänner, att sådant icke bör ske för andra gången, helst som det kunde inträffa att det då blefve Amerika, som, med Englands exempel såsom prejudikat, läte denna makt