Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 2

på listan af visiter, som måste besvaras — någon gång. Jag behöfver knappast säga, att detta tillopp af främmande tröttade och plågade mig öfver all beskrifning. Jag visste, att endast nyfikenhet dref de flesta af dem till vårt hem, och kände, att jag var föremålet för deras granskning rån det ögonblick de öfverstego dess tröskel tills de åter gingo bort. Att jag var mrs Sandyshafts nicce; att min fader härstammade från familjen Marlborough; att min syster Hilda var gift med grefve de Chaumont; att jag blifvit uppfostrad i Tyskland, och att vi varit gifta och bott utomlands mera än ett helt år, voro fakta, som tycktes hafva fortplantat -sig i luften och utspridt sig, Gud allena vet på hvad sätt! i alla riktningar. Midt under allt detta besökande tillstår jag, att jag icke saknade frånvaron af lady Flora Bayham, nu gist och boende i ett aflägset grefskap. Detta barnsliga sår af svartsjuka hade efterlemnat sitt ärr och var, ehuru längesedan läkt, icke glömdt. Under tiden slösade min man presenter på mig. Jag hade kasimirer, hemförda af honom sjelf från Österländerna, som en drottning kunnat afundas, pelsverk, passande för en rysk prinsessa, guldoch silfversmycken från Genua, koraller från Neapel, mosaiker från Rom och Florens, sidenoch sammetsklädningar, så rika, att jag kände mig rädd att bära dem, och hvilka en ståtlig hofsömmerska kom ändå från London att förfärdiga till min ringa person. Så fick jag en ridhäst, och en ny riddrägt, och ett litet förtjusande spö, besatt med turkoser. Och, framför allt, kom der en dag en den mest utsökta lilla vagn — en täck, snäckformig tingest, så lätt,