Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 2

varit under det detta land tillhört )sterrike, Italien erkänner en skuld till Österrike af 35 million. floriner, hvilken summa skall betalas i elfva terminer under loppet af 23 månader. Italien öfvertager resten af den Monte-Lombardo-Venetianska skulden, hvars aktiva utgöra 3 12 millioner floriner och passiva 66 millioner. Venetianer, boende i Österrike, skola hafva skyldighet att bibehålla den österrikiska nationaliteten. Alla konstföremål, dokumenter och arkiver, som tillhöra Venetien, skola, utan undantag, återställas. De förra handelstraktaterna mellan Österrike och Sardinien skola träda i kraft för ett år, för att genom de under denna tid samlade erfarenheter kunna grundlägga nya öfverenskommelser. Med reservation af statens eller tredje mans rätt, upphäfves seqvestern utaf de italienska exsuveränernas privata egendomar. En fullständig och reciprok amnesti utfärdas för alla politiska fångar samt för desertörer. Jernkronan skall återställas till konungariket italien. De officiösa österrikiska tidningarne fortsara att uttala sig om Italien med en välvilja, som står i skarp motsats till den ton, som de begagnat mot Preussen alltsedan freden i Prag. Så skrifver . Wiener-Journal: ,, Efter utrymmandet af Venetien och erkännandet af I onungariket Italien fullbordar Österrike utan några biafsigter eller hemliga planer tvenne stora fakta. Österrikes mission i Södra Europa är slutad. Det ligger i Italiens eget intresse att stå i ett innerligt inbördes förhållande med Österrike. Förnyandet af Italiens och Preussens offensiva allians skulle vara ett mot naturen stridande samt med faror törknippadt fenomen, som icke skulle kunna rättfärdigas. Tidningarne sysselsätta sig ännu fortfarande med den nu lyckligen undertryckta uppresningen på Sicilien, och af allt synes framgå, att oroligheterna icke sträckt sig utom provinsen Palermo. Hela den öiriga delen af ön har icke rört sig, utom för afsändande af adresser till Florens, i hvilka sicilianarne betygat sin trohet för det förenade Italien och konungen. På tal om munkarnes verksamhet för uppresningen, skrifver en korrespondent till ,,Indep. pelgen: Jag har förut talat om de si lianska klostrens omätliga rikedomar, hvilka nu hotas af lagen om de religiösa korporationernas afskaffande. Dessa rikedomar tjena till god del att underhålla tiggeriet i de lägre klasserna. Hvarje kloster har rent af underhållit en mängd lättingar, och på detta sätt uppfostrat dem att sky arbete. Att röra vid klostrens egendomar var således detsamma som att tilldämmam den helgade källa, som gaf näring åt lättjan och åggerietån Rom skrifves, angående oroligheterna på Sicilien, följande: ,, Nyheterna från Palermo uppväckte många förhoppningar i Rom. Det var kanhända — så förmenaman der — ett kontraparti till ,,flibutieren Garibaldis expedition, som nu började. Och i sin fåvitskhet hoppades de klerikala, att de neapolitanska provinserna kulle begagna detta gynnsamma tillfälle för att afkasta det piemontesiska oket. De neapolitanska provinserna rörde sig emellertid icke, men bref från påfliga gränsen meddela, att man der varit beredd på en an rörelse. Främst af allt hade de kleala önskat en republikansk uppresning, att genom den kunna finna en anledning att begära fransmännens qvarstannande. TURKIET. Flertalet i turkiska ministeren äro för at afbryta den diplomatiska förbindelsen med Grekland; storvisiren och Ali Pascha dock betänkligheter deremot, med anedning af den i Thessalien och Epirus rådande sinnesstämningen. Rörelsen på Kreta är i tilltagande, och, man väntar der snart en hufvudbatalj. En fransysk pansarfregatt har inträffat derstädes. AMERIKA. De sednaste underrättelserna från Förenta Staterna, bekräfta, att det radikalrepublikanska partiets seger vid de nästa kor svalen är så godt som betryggad. De konservative republikaner, som bemödade sig att bilda ett stort centerparti mellan de radikale och de sydvänlige s. k. demokraterna, för att, så långt som möjligt, understödja presidentens politik, hafva återvändt till sin gamla fana, sedan de erfarit, att demokraterna endast ville begagna dem som redskap för att genomdrifva sydstaternas inträde i kongressen utan någon garanti för de genom kriget vunne reformernas bevarande. Det gäller härvid i främsta rummet det tilläcg till konstitutionen, hvilket den förra kongressen beslutade och som bland annat förklarar slafveriet för alltid bannlyst från renta Staternas område. För att detta tillägg skall kunna blifva grundlag för unionen och rättesnöre för de enskilda staternas lagstifming fordras, att minst tre erdedelar af dessa stater, det vill säga 27 af de 36, som för närvarande utgöra unionen, skola genom sina lagstiftande församlingar godkänna detsamma, hvadan icke blott samtlige nordstaters, utan äfsydstaters bifall behöfvas för ndamålets vinnande. Kongressen beslöt, kildes, att hvarje sydstat, bes isad, gat jag efter och sade ingenting mera derom. T 1 aft Än Bia Past