Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 2

smekte min kind och sade mig, för mitt besvär, alt jag var en liten gås. — Men någon måste ba varit i rummet, Hugh, envisades jag, -— hur skulle annars kdroppen kommit på bordet? — Och utan tvifvel har någon varit i rummet — helt säkert någon af pigorna. Der dammades naturligtvis afi morse, innan vi gingo dit. — Men den var ännu våt, och — — En stor droppe, sådan som du beskritver, carina, behöfver tid att torka i ett ocldadt rum och på en så kall Oktobermorgon. — Men pigorna sätta sig ej i biblioteket och skrifva. — Och hvarföre icke, om pigan har en kare; men hon behötver ej ha skrifvit. on behöfver endast ha satt bläckhornet ftigt på bordet, eller stött till det, eller spillt ut bläcket på hvilket sätt som helst, utan att begagna penna dertill. — Och det der ljudet, som jag hörde, Hugh, är jag säker på icke var i öfra våningen — — Lika säker som jag är, att det var ett verk af din egen inbillning! abröt han. — Bah, min älskade, det behöfs inga hemliga fjedrar, inga spöken, inga djefvulska maschinerier at hvad slag som helst för att förklara din mystiska bläckdroppe: IIvad den stackars ensaldiga mrs Fairhead eträffar, önskar jag dig lycka, om du tahenne till hjelp! Tyd mitt råd, du lilla nervösa, oförnuftiga barn, och bannlys alla dessa dåraktiga tankar ur din hjerna. Jag trodde i sanning, att du hade mera förstånd och mindre tysk fantasi i ditt kära lilla hufvud. Tystad, men endast till hälften öfver