Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 1

— Den höga verlden begifver sig alltid från London, så snart parlamentet upplösts. Först då, d. v. s. i Juli, börjar man njuta af landtluften på sina egendomar, eller vid badorterna, der säsongen börjar. edan September ingått är jagten stående ämnen för samtalen, och rapporter om dessa tillställningar, hvilka vi nordboer skulle anse som slagterier, äro dagens nyheter. Vid dylika jagter är vildbrådet bevaradt och nästan tamt, så att stor möda för jägaren erfordras ej. Det kan man se A att mången jägare ensam kan nedfälla 200 fåglar på dagen. Jagtpartiet räknar sitt byte endast efter 1000tal och Londons marknad och priserna å det vilda, tala bäst om ett lyckligt eller svagt slagtande. Inkomsten af det fälda tillfaller dem som vårda jagtmarken, och dessa skicka bytet till London eller de större marknaderna hvarje dag. Priserna fluktuera derför dagligen och i förhållande till väderleken. De kungliga uppehålla sig samtligen för ögonblicket i Skottland, der de unga jaga de mera svåråtkomliga stengetterna och rådjuren. Prinsen af Wales lärer vara en skicklig skytt. Han och hans gemål lära dock nu hitkomma på en vecka, emedan de i dag hitvänta kungen och drottningen af Danmark på ett besök. Apropos derom, så innehåller , Opinion National en särdeles vänlig artikel mot Skandinavien, med anledning af prinsessan Dagmars snart förestående förmälning med ryske thronföljaren. Han säger, att då hon nu är den andre thronföljarens i ordningen trolofvade, sedan den förste dog, synes klart att endast politik är grunden, samt att Ryssland vill hafva fast fot i Danmark, för att motarbeta vestmakternas inflytande samt den lifliga håg som röjer sig, att närma de tre skandinaviska nationerna. Den friskhet, det framåtgående och begär efter fri utveckling som nu besjäla dessa folk, bemärkes noga och följas med intresse i Frankrike, och det är vestmakternas skyldighet att ej låta någon rubbning eller något störande häri få ega rum. Utom jagten sysselsätter sig den fina verlden med kappseglingar, kapprodder och bollspel samt framför allt med kappridningar. I allt detta deltar folket dock, och det med ett intresse, som är anmärknindsvärdt, ty hvarje simpel arbetare har sin favorit i ena eller andra kategorien, och de vad som hållas på allt, nödgar honom ock att följa med sin tid. Hästar, båtar, roddare, jockejer, bollspelare, boxare, med ett ord, alla hafva sin historia och popularitet. Fabulösa summor omsättas vid dessa vad, och offentligt göras de, med alldeles obekanta, blott genom förmedling af en slags publik agent. Lotterier äro ej tillåtna här, men väl raffel. går emottog man med bestörtning underrättelsen att en af Englands mest ansedde och populäre jockejer, Grimshaw, hade kört omkull och slagit ihjel sig. I alla kretsar var detta samtalsämnet, hvilket bevisade att det rörde alla. Millioner hafva också blifvit omsatta på denne man, som vunnit så många och de största priserna vid kappridningarne i England och Frankrike under åratal. Dylika personer öfvas för sin sysselsättning från barndomen och måste ega synnerliga och framstående egenskaper, hvartill ej alla passa, ty ej allenast kroppslig styrka, vighet och mod måste de ega, utan ock kallblodighet och beräkning, samt framför allt vara af största heder och redbarhet. Utom de stora löner de åtnjuta af dem, hvilkas hästar de åtagit sig inrida och inöfva för kappridning, förtjena de enormt på hvarje ofsentlig kappridning. hvarvid de personligen äro intresserade genom att vanligen erhålla priserna, uppgående ibland till flera tusen pund. Deras herrar åtnöja sig med vinsterna på vaden, såsom när nyligen markis al Hasting (Grimshaws husbonde) vänn på en kappridning mera än 100,000 på en häst. Dessa jockejer få dessutom presenter från alla de mer, som hållit på dem och vunnit, samt äfven från ointresserade, som beundra mannen. Nämnde Grimshaw ansågs hafva en årlig inkomst af åtskilliga tusen pund. Så snart fogeljagten och seglingen tagit