Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 1

Här var det, just sådant jag kom ihåg det, med dess böcker, byster och lampa i taket och alla dess behagliga tillhörigheter ända till den gröna och gula pipan i hörnet, och bordet glimrande af glas och silfver. Då j ; allt detta h. astigt, liksom åter framkalladt ur det förflutna, uppaf jag ett gladt utrop af igenkännande. — Det är godt, sade Hugh. Jag trodde att jag skulle glädja dig genom att föra dig till det gamla rummet, der vi åto middag tillsammans den dagen, då vi först blefvo bekanta. Ah, liten hustru, hönor du ihåg hur förskräckt du blef, då jag kom bakom dig der du stod i fönstret? Ah, min egen man, kommer du ihå hur du helt och hållet glömde mig, oaktadt jag satt der i hörnet hela tiden, och hur du frågade Tippoo, hvarföre han dukade till t Nej, gjorde jag det? Jag hade glömt det, men jag kommer ihåg, att du hade den dåliga smaken att icke tycka om min middag, och att du knappast åt någonting alls. Och deu ännu sämre smaken att icke ber undra Paul Veronese! Säg mig, har du ännu förlåtit mig denna förolämpning? Hugh skrattade och skakade på hufvudet. — Icke ännu, sade han. Icke förrän du åter sett den med dina egna, kära artist-ögon, och försonat ditt fel med att nu så mycket mer beundra den. Men se, här kommer vår middag. Tippoo, bed mrs Fairhead skicka upp en butelj af det gamla lomante och en flaska äkta Tokajer med det gula sigillet. Kom, lilla hustru, vi skola rumla i afton och hålla heligdag. Hvad säger du? Skola vi afskeda den der