Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1866, sida 1

Barbaras Historia). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Prat! sade min tante. — Hvad lif. lighet kan någon ha qvar, som flacka omkring verlden tio eller femton år? Nej barn, han är den mest ostadige, ociviliserade, ombytlige af Guds skapelser! Har skall föra dig hit och dit och öfverallt så länge du lefver, allteftersom det faller honom in, och hvad ett stilla lif och ett lyckligt hem beträffar, skall du aldrig veta hvad det vill säga. Jag tillstår, Bab, att mina förhoppningar åro bedragna. Jag trodde jag fått dig tillbaka och kunde hehållit dig så få eller så många år, jag kan ha qvar att lefva, och så finner jag dig bortsnappad af en karl, som kan föra dig nästa vecka till antipoderna, utan att jag kan säga någonting deremot eller hindra det. Det är retsamt, Bab. -— Men, min kära tante, jag har redan förklarat detta för er och sagt, att jag nu hoppas få slå mig ned på Broomhill för alltid. Hvad kan ni mer begära än att hafva mig så nära och förenad med den man, jag älskar högst i hela verlden — som jag älskat hela mitt lif? — Du kunde likså gerna blifvit kär i väderhanen på min lada! utropade min tante. — Men det var mitt eget fel at! någonsin göra hans bekantskap — jag som hatade sjelfva namnet Farquhar! Jag som icke ville stigit öfver hans fars trö. skel för hundra pund!