sionens åsigt; i hvarje fall är emellertid kommissionens åsigt mycket ogynnsam för amiralen, men frikänner icke heller de öfriga kommenderande officerarne. Amiral Persanos dispositioner angående expeditionen till Lissa och den väntade sammandrabbningen med den fiendtliga flottan, lära varit både ofullständiga och förvända. Det är ännu oförklarligt hvarföre han före slaget lemnade sitt amiralsskepp, men ännu oförklarligare synes, att han efter slaget, då den österrikiska flottan — troligtvis i afvaktan på ett nytt anfall -hade intagit ställning utanför Lissas hamn, drog sig tillbaka, oaktadt han äfven då var dubbelt starkare än fienden. De italienska officerarne erkänna till fullo de österrikiska chefernas skicklighet och tapperhet, men antaga tillika att Tegetthosks djerfhet berodde på öfvertygelsen om hans motståndares ringa duglighet. För öfrigt upplyses att de österrikiska kanonernas skottvidd visserligen var mindre än de italienska, men att de österrikiska fartygen manövrerade utmärkt och voro väl inöfvade i att använda väduren, hvilket alldeles icke var förhållandet med de italienska vädurskeppen. De italienska officerarne hafva uttalat den öfvertygelsen, att af nut dens krigsfartyg äro pans Y-. skepp med två kanoner a målsenligaste. Vid unders svår kaliber de änd ökningen angående I . aalestro, som sprang i luften, har det visat sig att — 3 det vatten, som chefen kapten Capellini användt till att omgifva krutkammaren med för förhindrande af sprängningen, hade bortdunstat. Då Capellini såg den hotande faran, förklarade han att han löste manskapet från dess förpligtelser, och att en hvar kunde frälsa sig som han ville men ingen Barades så har en siciliansk matros, hvilken är en af de så som slapp derifrån med lifvet, yttrat. Förhöret med denne sicilianare lärer varit ganska intressant. Han förklarade att han, då skeppet flög i luften, hade en känsla som om fartyget hade sjunkit. Minnet om det förskräckliga ögonblicket stod ännu så lifligt för honom, då han afgaf sin förklaring, att han, då han I i sin berättelse skulle omtala denna katastrof, uppgat ett förskräckligt ångestrop. Ehuru räddad till lifvet, inser man lätt bäraf, det hans nervsystem är skadadt. Medlemmarne af kommissionen hafva uttalat det de icke hafva något hopp om att det skall lyckas att få upp Affondatore, som, vägande 4,090 tons, sjunkit allt djupare och djupare ned i; bottnen. om upproret på Sicilien meddelar en korrespondent från Neapel till-Läbertä åtskilliga enskildheter. Efter att hafva; berättat huru insurgenterna genom öfverrumpling bemäktigade sig fängelserna i Palermo, yttrar han: ,I ett af dessa fängelser befann sig en af hufvudledarne för rörelsen. Denne man, vid namn Badia, är en rik vaxfabrikant; år 1860 var han en af cheferna för revolutionen och följde med Garibaldi öfver till Neapel. 1963 förklarade han sig som fiende till de italienska auktoriteterna och grep till vapen, men förråddes af falska vänner och, sattes i fängelse, hvarifrån han först nu b ef befriad. Sedan insurgenterna bemäk ligat sig staden, proklamerade de republiken och skyndade till municipalplatsen för , att der plantera ett frihetsträd. Storm, klockorna och skjutningen drog befolkningen i den omgifvande trakten i massor till staden, och Onsdagen den 19 Sept. uppgick antalet i de upproriskas leder till 30,000. Insurgenterna gåfvo icke pardon. till karabiniererna, hvilka alla blefvo nedsablade både i Palermo och de omkringliggande byarne. Hertigen af Verdure blef dödad; fursten af S:t Elie blef först mördad och sedan utkastad från fönstret. Palermos syndikus, markis Rudini, blef Ideles massakrerad-. står Fortfarande, att en af de i Ä österrikisk prins Garibaldi afreste till Caprera den 29 September, och folket i Florens aflade vid ; hans afresa lika stora prof på sin en asm, som vid hans ankomst dit. Enligt telegram från Florens af den 3, dennes hafva två deputerade från Venedig I öfverlemnat åt ministerpresidenten en adress: onungen med 12,000 underskrifter, till k i hvilken anhålles att italienska trupper oförtöfvadt måtte inrycka i Venetien, så; AAA ArL— mm Mm Im — bt bet a DY) —— — 2— — — — 5 . Redan OAK —75 FJ — A — l—-—-— — — snart veneti österrikarne lemna landet. Samtliga puterade till konungens högtidliga intåg i Vened ig. Angående omröstningen i Venetien heanska kommunalråd skola sända deter det i en skrifvelse från Wien af den 2 dennes: ,För omröstningens skull skall en provisorisk regering tillsättas i Venedig. Den franske kommissarien, general; Lebocif, har redan satt sig i förbindelse, med åtskilliga framstående män derstädes, hvilka skola inträda i denna regering straxt efter fredsslutets afslutande. I spetsen för denna regering skall stå ett slags centralutskott, bestående af 12 män, med grefve Reverdie som chef. Under detta utskott skall stå åtskilliga sektioner; antalet af: dessa blir i Venedig sex, d. v. s. lika! med qxarterens antal der. I spetsen för! sektionen i hvarje sådant qvarter skall stå en ansedd borgare, som skall vara ansvarig för upprätthållandet af lugnet och ord-! ningen i sin krets, deruti understödd af, i H i .BB3U3J:.3— — nationalgardet. fungera så lä egt rum och nge. Dessa Do auktoriteter skola intilldess omröstningen; Venetien öfrerlemnats tillj Italien. Först när detta skett, skola de italienska trupperna inrycka och de italienska auktoriteterna mottaga sina funktioner. Det säges att den franske kommissarien fordrar med mycken bestämdhet att, under det omröstningen försiggår, skola de italienska auktoriteter, som är insatta i den del af landet, som den italienska regeringen redan saktiskt är i besittning af, upphöra med sina funktioner och öfverlemna sin myndighet till de kommunala bestyrelserna. Allt är förberedt för omröstningen, och man tror att det hela kan afgöras under loppet af några dagar. — — — — -2 — -. FRANKRIKE. Vid det myckna talet i de franska tidningarne om de olyckor, som de sednaste öfversvämningarne åstadkommit, påminna dessa tidningar om ett långt bref, som kaj saren år 1956 tillskref ministern för de allmänna v arbetena, i hvilket förordades 2 —