Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1866, sida 3

— Det bästa i verlden, svarade doktor Topham gladt. — En brytning har egt rum och faran är förbi. Jag tror vi kunna tacka mrs Farquhar för någon del i denna utgång. Min man smålog och drog mig kärleksfullt till sin sida. — Jag har mer än en gång funnit henne vara den bäste läkare, sade han. — I går aston öfverträffade hon sig sjelf, ty hon fick mrs Sandyshast att sofva tretton timmar i rad. Men ni ser verkligen ut, som om ni knappast sofvit alls. — Jag? sade Hugh något förlägen. — Åh, jag satt länge uppe med min förvaltare och såg igenom räkenskaperna. — Mycket oförståndigt, mycket oförståndigt! sade doktor Topham. — Hvad behöfver en oberoende man arbeta om nätterna, då hvarje timma på dagen står till hans disposition? Barbara, ni får inte låta er man göra någonting så obetänksamt. Se hur eländig har ser ut i dag! — Prat, doktor, jag försäkrar er, att jag mår ganska bra, utropade Hugh otåligt. — Jag sitter vanligtvis icke uppe öfver midnatt, men i går afton — — I går afton hade ni ingen som höll er i ordning, inföll doktorn. — Nå nå, vi måste förpligta er att lägga erirättan tid hädanefter — det vill säga, om ni vill låta oss behålla vår läkare tills patienten är utom all fara? — Hur länge skall det dröja? -Fyra eller fem dagar på sin höjd. — Fyra eller fem dagar! upprepade min man. — Stjäla min lilla Barbara ifrån mig fyra eller fem dagar — åh, jag skall gå förlorad utan henne! Men ehuru han suckade då han sale