Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1866, sida 3

lorad, vore en försummelse, som esterverl den komme att bittert förebrå oss. För dem som sett Molins fontän utgö det en synnerlig fägnad att kunna liflig återkalla densamma för ögat genom d vackra fotografiska afbildningar deraf, son blifvit utförda uti 7 plancher, qvartformat af fotografen vid svenska nationalmuseum herr Joh. Jseger. Det är ett arbete, son tillika utgör en prydnad för hvarje salongs bord. Med de särdeles vackra planchern: följer en text, som består dels uti tvennc poemer, dels en närmare beskrifning på fontänen och redogörelse för sagan on Näcken. Det ena poemet är undertecknadt af den kända signaturen H. S—g det andra, som förut varit synligt i någre tidningar, är författadt af Karl Wetterhoff I öfrigt åtföljes hvarje planche af en versifierad beskriming. Den typografiska utstyrseln lemnar intet öfrigt att önska. De hela är alltså något ganska fulländadt. I det vi rekommendera detta arbete til allmänhetens uppmärksamhet, vilja vi häl nedan återgifva slutverserna i Herrm. Sätherbergs vackra poem. Han har talat om Ägirs döttrar och fortsätter derefter: För verldens skumma blickar sin fägring de ej röja Men konstnärns, gudars gunstling, ser med förkla rad blick Det skönas gömda perla och lockar den ur djupet Så fordom Paphos drottning ur hafvets sköte gick Nu nalkades till strömmen en gång i tysta qväller En konstens son med mejseln uti sin vigda hand Han hörde Näckens harpa, han såg med siarblicker Hvad som i vågen dvaldes invid förtrollad strand Då sade han: ,,Nog länge har djupets natt förvarat Den skatt af himmelsk fägring; jag nu den lösa vill: Med konstens runor manar jag den ur böljans fängsel; Den rikdom vågen eger skall jorden höra till. Och så han tog dem alla och förde dem på stranden. En suck af ändlös smärta igenom hafvet lopp. Så Näcken blef befriad ur kalla dunkla djupet; Han lyftades af snillet till konstens himmel opp.