Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1866, sida 2

veta att han icke upplåter sin tidning till språkrör för sjelfviska syften, vare sig af en eller flera, patronerk. — Vi tro alltså fortfarande att A. B:s ställning är i verkligheten mindre ,,generad än D. A:s, och att D. A:s tal i motsatt anda är verklig .smädelse. Icke stort bättre är D. A:s utfall mot Handelstidningens utgifvare. Nu hafva vi aldrig talat om Dagligt Alleh:s utgifvare hr mag. K. A. Lindström, utan endast om bladets redaktion, men är det så att D. A. önskar öfverföra diskussionen på detta område, så känner H. T:s utgifvare ingen fruktan derför. D. A. är nog storsinnad, att icke vilja tillvita H. T:s utgifvare att vara , köpt att uppträda mot sin öfvertygelse — den beskyllningen kunde D. A. i öfrigt gerna göra, emedan den vore oss fullkomligt oskadlig — men bladet har andra svåra saker att förebrå honom, såsom att , hans personliga fåfänga hindrar honom att lojalt samverka med likatänkande och att han vanligen lemnar sina bundsförvandter i sticketk, samt att han, ,,såsom representant för sin ort och dess ensidigt merkantila intressen står i ett beroende af Göteborgs börs, som icke står väl tillsammans med fosterlandets allmänna väl. Hvad den första frågan angår, så hafva vi blott det enkla svar att lemna, det vi alltid lojalt samverka med liktänkande, men, märk väl, endast i den sak, hvari vi med dem tänka lika, och icke i sådana, hvarom vi hysa olika mening. Om vi t. ex. äro politiska vänner i andra frågor med Aftonbladet, men af motsatt åsigt med detta blad i den skandinaviska, så kunna vi ej låta den allmänna politiska öfverensstämmelsen binda vår tunga i fråga om en sak, deri vi anse A.-B. drifva en mycket farlig åsigt, utan måste af alla krafter bekämpa densamma. Det kan åter hända att vi deri komma att ,,samverka med Dagl. Alleh:a, hvars åsigter — n. b. dem förfäktade — på handelsgrundsatsernas område, vi måste, såsom landsförderfliga, bekämpa. — Man har mer än en gång förebrått oss den brist på ,,sammanhållning, som ligger häri, men vi kunna ej hjelpa det. Vi hafva aldrig svurit trooch huldhets-ed åt något parti, och komma, vill Gud, ej heller att göra det. Lika litet komma vi att öfverskyla sådana fel hos våra vänner, som vi skulle beifra hos våra motståndare. Fastmer hafva vi en benägenhet att vara strängare mot de förre, emedan vi af dem fordra mera och emedan det är vigtigare att kontrollera målsmännen för den sak, åt hvilken man önskar framgång. Och detta anse vi vara fullt , lojalt, såvida som sanningskärlek och heder äro lojala begrepp. Om förfarandet är dikteradt af ,fåfänga eller andra motiver, lärer Dagl. Alleh:a ej kunna bedöma. I alla händelser är det bättre att handla ärligt af fåfänga, än att hafva lemnat all ambition åsido. Att Hand.-Tidn:ns åsigter på det statsekonomiska området skulle vara betingade af bladets utgifvares beroende utaf Göteborgs börs, torde för denna börs sjelf vara en nyhet, åtminstone för de medlemmar deraf, som åstadkommit en mottidning mot Hand-Tidn:n. Deremot stå vi gerna i det moraliska beroende ej blott till Göteborgs börs, utan ock till alla andra aktningsvärda samhällselementer, hvari en tidningsredaktion alltid bör känna sig stå, ju sjelfständigare han är till sin öfvertygelse och yttre ställning. Vill han försvara, att den allmänna meningen bör ega inflytande, så måste han sjelf akta denna mening, om han också icke kan för densamma uppoffra sin egen, när de råka i strid med hvarandra. Ty ingen hederlig man kan tvingas att tala emot sin öfvertygelse; men han kan akta en annans så mycket, att han icke blindt förfäktar sin egen, framförallt när det gäller icke grundsatser, utan praktiska frågor. Så skulle t. ex. H.-T., om vi ock delat A.-B:s åsigter i den skandinaviska frågan, helt visst icke hafva forcerat densamma mot hela landets allmänna mening, emedan det likväl var svenska folkets välfärd det här gällde. Vianse en sådan återhållsamhet vara icke feghet, utan helt enkelt grannlagenhet och skyldig aktning för det allmänna tänkesättet. : Det är ock detta vi afse med moraliskt beroende; något annat känna vi, lyckligtvis, icke, vare sig till Göteborgs börs eller någon annan, af det enkla skäl, att för hvarje menniska står, om det behöfs, utvägen öppen att — försaka. Den det ej kan, utan är bunden af falska vanor och fåfängliga sträfvanden, blir alltid en osjelfständig man, egde han ock mycken makt och rikedom. Förmågan att umbära är det enda, som gör en menniska verkligt fri. ——— — — — —— OO