Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1866, sida 2

tillräckligt stadig för mig? Jag skulle tycka så mycket om att rida detta kära, vackra djor. — Satan? O, stackars gamle Satan! Jag vet icke ens om han ännu lefver. Han måtte vara åtminstone sexton år gammal vid den här tiden. Men om han lefver — — Om han ännu lefver, är han så gammal, att han säkert skulle vara stadig nog för en barnunge. Men jag skall köpa min Barbarina en präktig Arab, passande för en prinsessa, och en liten vagn och ett par ponies, som Cinderella kunde afundas. — O nej, Hugh — icke för mig. — Icke för dig, du lilla toka! Och hvarför icke om jag får fråga? Kan någonting vara för godt eller för präktigt för dig? -Ah, jag vill att min hustru skall vara den bäst klädda och den bäst beridna, så väl som den bäst älskade lilla hustru i grefskapet. Och detta påminner mig, att du måste låta taga mått af dig till nya kläder, innan vi lemna staden. I öfvermorgon måste vi gå i bodarne tillsammans, och jag skall visa dig hur väl jag förstår mig på siden, spetsar, kasimirer och chisfonnerle. — Men, käre man, hvartill behöfver jag spetsar och siden — jag, hvars enda lycka är att vara alldeles ensam med dig och fullkomligt obemärkt? — Miut barn, sade Hugh med en halft förebrående blick, vi skulle ha stannat utomlands, om vi önskade fortfara att lefva i vårt ensliga paradis. I Suffolk känna alla mig. Jag kan icke lefva incognito på mina egna tunnland. Då det blir kändt att jag är på Broomhill, och att jag har fört en hustru med mig, skola vi blifva