Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1866, sida 2

efter kriget synbarligen utgår på att sätta lifegenskapen i slafveriets ställe; att de tjenster negrerna under kriget gjorde i armåens leder och den ställning de nu intaga som medborgare i Förenta Staterna i hvarje fall berättiga dem till Förenta Staternas regerings beskydd; samt att om Nordens folk (såsom hr BPeecher påstår) icke genom kriget vunnit så mycket som rättigheten att beskydda negrerna mot sydmobbens våldsamheter, så har det vunnit absolut ingenting utom rättigheten att förbjuda öppna slaf-auktioner. Alla her Beechers vänner hafva blifvit högligen öf verraskade af denna hans skrifvelse, och många se derutinnan ett affall från de grundsatser, som han i trettio års tid för: svarat. I ett andra bref försvarar han si na åsigter, men medgifver att hr Johnsons beteende varit så förkastligt, att hans politik ej kan hoppas någon framgång. Jag betviflar icke, att hr Beecher börjar inse, hvad så många lörträffliga män under de sistförflutna dagarne fått klart för sig, att hr Jolmsons politiska system, det må nu för öfrigt vara riktigt eller oriktigt, låter så mycket bero på klokheten, försigtigheten och rättskänslan hos den, som bekläder presidentplatsen, att hr Johnson sjell ingalunda är rätta mannen att genomföra detta system; han har för öfrigt intagiten sådan ställning, att en eftergift åt honom nu vore detsamma som att skänka honom den lagstiftande magten — något som kongressen icke kan göra och icke får göra. om den kunde. Lyckligtvis finnes ingen utsigt för at! hr Johnson skall få öfverhanden. De radikale skola under hösten rycka hela landet med sig. Äfven i denna stat (Newyork) har den omständighet, att så framstående män som TJuwlow Weed och Henri Raymond gått öfver till de s. k. konservative, gjort knappt något intryck på de republikanska lederna. Allt tvärtom antyder, att nästa kongress skall blifva vide mer radikal än den nuvarande.