Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1866, sida 2

Till och med der tycktes ingenting vara sig fullkomligt likt. Nya hus hade sprungit upp, och en kyrka stod på den vidsträckta plan, der pojkarne brukade leka boll på sommareftermiddagarne. Då jag såg alla dessa förändringar, började jag frukta, att det gamla huset kunde vara borta, men just som detta tvifvel öfverföll mig, kom det i sigte, dystert som alltid, bakom de dammiga träden. Då jag fann mig så nära, steg jag ur vagnen och gick vidare till fots, med en besynnerlig känsla af att ännu vara ett barn, som nyss lemnat stället. Jag såg upp till fönstren — de voro svartare än någonsin. Jag ringde på klockan, och dess ljud dallrade plågsamt i tystnaden. Efter en lång, lång stund, hördes långsamma fotsteg, en nyckel rasslade i låset, och icke Goody, utan en mörk qvinna med ett trumpet utseende stod framför mig. Jag frågade efter mrs Beever. — Mrs Beever? upprepade hon, i det hon höll dörren sorgfälligt på glänt. Jag har aldrig hört det namnet. Aldrig hört namnet! Detta svar gjorde mig så bestört, att jag knappast visste hvad jag derefter skulle säga. — Hon hade vård om huset, stammade: Jag. ; — Jag har vård om huset, svarade qvinnan, och det är uthyrdt. Med dessa ord tycktes hon på väg att stänga dörren, merifjag hejdade henne med en åtbörd. , — Uthyrdt? upprepade jag. Uthyrdt! Mr Churchill — — Mr Churchill har rest utomlands, sade hon. Om ni öuskar få hans adress, har jag den på ett kort derinne.