Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1866, sida 2

Ett godt år — dåt var vår förhoppning, som under någon tid gifvit rum för farhågor, när den oafbrutet regniga väderleken hotade att :fållintetgöra det plus af vår vackra gröda gom skulle, i och med en rik export, hafva återfört den rubbade penningeställningen i jemvigt. Dessa farhågor hafva nu blifvit skingrade. En vacker väderlek, som ännu fortfar, har beredt tillfälle att lyckligt inberga hela sädesgrödan, och om äfven någon del deraf blifvit skadad å vissa orter, så uppskattas dock i allmänhet förlusterna ej större, än att desersättas genom de inträffade högre piilserna. Så kan landet åter med lugn motse den närmaste framtiden; så skola de falska åsigter, som leda riksbankens styrelse, och den vinningslystnad å andra håll, som ej aktar för rof att ockra på förlägenheten, icko kunna vidare skada oss. Vi skola då åter kunna i lugn diskutera våra ekonomiska förhållanden. Det gifves dertill i dag en tillfällig anledning, som vi ej velat förbigå. Man har ofta hört det talet i vårt land, att vi borde, efter åtskilliga andra nationers föredöme, nedlägga våra besparingar i räntebärande papper, först och främst våra egna, på det att räntorna ej måtte gå till utlandet, och derefter i andra länders, på det att deras räntor må ingå till oss. För vår del hafva vi ansett klokare, att besparingarne användas på produktiva företag, för tillgodogörande af de rika naturliga hjellkällor, som vårt land eger. Och när ej våra egna besparingar äro derför tillräckliga, göra vi klokt uti att tillegna oss främmande kapitaler, när det kan ske på villkor, som ej äro alltför betungande. Dessa åsigter hafva ofta råkat i konflikt, derunder den förra trott sig föra spursamhetens talan emot den sed