Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1866, sida 2

Det är i sanning förvånande att en fri. nation, med så många elementer af bildning och själsstorhet som den engelska, ! samt med en fri press, kan så länge förIraga dylika missbruk. Men förklaringen ligger väl deri, att när allt går väl och när menniskorna förtjena mycket penningar, så bry de sig icke om att bråka med; dessa förtretligheter, utan betala, om ock med knot. Blifva konjunkturerna dåliga, så kommer man väl att taga sakerna allvarsammare. Det kan antagas, att häri ligger äfven en väsentlig anledning till Englands minskade politiska inflytande i sednare tider. Trots de ofantliga summor, som nationen offrat på sitt försvarsväsen, särdeles flottan, har en dålig förvaltning bragt ställningen derhän, att Englands herravälde på hafvet ej längre förefinnes. Så har fredspolitiken blifvit en nödvändighet, som man gjort sig till dygd. Och den har gått så långt, att England helt och hållet försakat äran att vara ett värn för rättvisa och frihet, öppet förkunnande den sjelfviska läran, att det är likgiltigt för allt, som ej vidrör , vårt intresse, d. v. s. våra materiella intressen. Det finnes jemförelsepunkter i historien. Så har man jemfört England med det fordna Karthago likasom Frankrike med Rom. ,Fides Punica har sin motsvarighet i ,le perfide Albion. Karthagos ruiner ligga dolda i Norra Afrikas sandfält; så kan äfven den mäktigaste stat falla i stoft, när dess moraliska kraft dukat under för rikedomens sjelfviskhet och njutningsbegär. Den politik, som ej aktar andra och högre intressen än den egna nyttans, bäddar en graf för sina målsmän, vare sig de äro nationer eller individer. Och på den grafven strör hvarken häfden eller vänskapen några blommor. Den ligger förborgad i öknen; kanske finner ett och annat vildt djur sitt bo i dess hålor. England har icke längesedan utöfvat ett stort moraliskt inflytande på de andra folken, hvilka varit mer eller mindre smittade af den s. k. Anglomanien. Men äfven detta inflytande är i sjunkande. Nu riktar verlden åter sina blickar mot Frankrike, och äfven det länge förhånade Tyskland betraktas med andra ögon än förr. Andras blickar gå öfver till andra sidan af Atlantiska hafvet. Sådana opinionens vexlingar äro ej likgiltiga, ty ingen stat är så mäktig, lika litet som någon individ, att han ej slutligen dignar under tyngden af ovilja och missaktning, likasom ingen finnes, som ej upplyftes genom den allmänna aktningen. Såvidt vi förmå bedömma, innebär den närvarande tiden en brytningsperiod för England, utur hvilken det kan utgå reformeradt, föryngradt och stärkt. Låter det sig besegra af den ännu rådande medeltiden i dess institutioner och lagar, så kan Ja dcadence der Angleterre blifva något mer än en dyster prosetia.