Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1866, sida 1

A nn nn rn nan Naturvetenskaperna i Folkskolan. Vi kunna ej neka oss nöjet att efter Öresundsposten intaga följande uttalande i ofvanstående ämne af kontraktsprosten d:r C. Bergman i Winslöfs församling af Lunds stift, ett uttalande, för hvilket hvarje upplysningens vän bör vara hr d:r Bergman tacksam. Änförandet lyder sålunda: Skall undervisning i naturvetenskapen, och isynnerhet i experimentalfysik och kemi, blifva möjlig i folkskolan, anser jag det högst nödvändigt att alldraförst införa dessa läroämnen på allvar inom seminarium. Och för sådant ändamål synes mig vara bäst om man sökte seminarieläraren i dessa ämnen helst bland de utmärktaste eleverna från ett praktiskt läroverk, t. ex. från teknologiska institutet i Stockholm. Förr än lärare uti de ifrågavarande läroämnena blifvit anställd vid Seminarium, och således tillfälle blifvit öppnadt såväl för de äldre, skollärarne, som för de yngre, eleverna, att häruti undervisas, lärer det nära nog vara omöjligt att få dessa ämnen införda i folkskolan. Absolut omöjligt är det dock icke, om en församling verkligen vill det. Vinslöfs församling t. ex. har de begge sednare åren bekostat sådan undervisning för sina fyra skollärare hos lektorn i dessa ämnen vid Kristianstads elementarskola, som haft all möda ospard att med en mängd af experimenter i läran om ljus och värme, om elektricitet och magnetism, vidare genom gasutvecklingar, bruk af reagentier och blåsröret m. m. underlätta för dem lärobokens studium. Inköpt åskådningsmateriel från Stockholm lättar för dem begreppet om häfstång, block 0. s. V., hvarom redan Berlins Naturlära tvingar dem att tala med barnen. Okens stora planschverk för zoologi och Palmstruchs dito för botanik gifva dem åskådningsmateriel för dessa vetenskaper, 0. s. v. Jag tror mig härmed hafva antydt möjligheten af dessa vetenskapers införande i folkskolan. En annan fråga är: äro dessa vetenskaper ändamålsenliga i folkskolan? Härpå dristar jag svara: i hög grad, med det vilkor, att de framställas populärt och praktiskt, d. v. s. enkelt och lättfattligt, endast afseende hufvudsakerna, och framförallt sådant, som berörer vårt folks hushållning. Jag behöfver blott anföra några få exempel för att göra mig förstådd, och för att icke blott visa ändamålsenligheten, utan äfven den stora vigten af naturvetenskapernas införande i folkskolan. De beröra nemligen flera delar af det husliga lifvet, än man anar. Man kan t. ex. hädanefter icke en gång koka. gröt på det gamla sättet, utan att beles och lida förlust. Det gamla sättet går ju så till, att en person i många timmar måste oupphörligen röra i grytan, för att hindra vidbränning, hvarunder mycken tid och mycken ved onödigtvis förspilles. Naturvetenskapen lärer oss deremot ett mycket enklare sätt: när grynen en stund kokat i vattnet, nedsättes grytan, med locket på, i en stor korg med hö eller hackelse, och öfvertäckes dermed väl på alla sidor; om 5 å 6 timmar derefter är gröten färdig, utan vidbränning, utan tidsspillan, samt med stor vedbesparing. Hö och halm äro nemligen oledare för värme; den kokande grytan bibehåller alltså sin värme midt ibland höet. Ett annat exempel är blekning. Enligt det gamla bruket veta vi, att väfräckan hvarje morgon utbäres på blekplatsen, och hvarje afton sammandrages och inbäres. Under detta slites väfven och får ofta mögelfläckar. Vetenskapen lärer oss att bleka på ett annat sätt, nemligen genom klorkalk, då man på mycket kort tid erhåller en ännu fullkomligare blekning; men man måste då förstå metoden ritt, så att väfven icke sönderfrätes af kalken. Hvem vet icke att de snöhvita bomullstygerna sålunda blekas vid fabrikerna? — Ett annat exempel är färgning: hvilka sköna och varaktiga färger kunna icke med stor lätthet anbringas i enskildta hushåll genom ett förståndigt bruk af anilin. — Hvar och en af oss vet buru besvärligt och långsamt det är att röka kött i skorstenen. Huru mycken vaksamhet är