Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1866, sida 1

löende gladiatorn, eller orkeengeln af Guido den lilla Capucinerkyrkan. Jag fyllde min ritbok med utkast och tillbragte hela lagar i Vaticanens salar, kopierande figuerna på en fris eller de halfupphöjda billerna på en antik sarcofog. TI dessa stulier var Hugh min hjelpare och kamrat, och ehuru hans praktiska kännedom unlersteg min, lärde jag mycket af honom. Hans smak var fullkomlig, hans omdöme elfritt. Han var förtrolig med hvarje skola och kände alla de bästa taflor i verlden itantill. Han hade, för att begagna hans pgna ord, användt lika många år af sitt if till att lära värdera en tafla, som han tunde hafva behöft till att lära sig måla len. Sålunda lärde jag af honom mycket som hitintills felats i min uppfostran och jorde dagliga framsteg på konstens stigar. Vi bodde på en kulle, tätt bredvid franska akademiens trädgårdar. Från våra önster hade vi den herrligaste utsigt. Ofta ;örde vi midnattstimmans slag från tre vundra kyrkor och väcktes tidigt om morgarne af militärmusik från franska trupser, som tågade till parad. Efter frukost orukade vi gå ned till staden för att se ågon publik eller enskild samling, eller, ned kartan i hand, spåra läget af ett temvel eller torg. Ibland gjorde vi fromma ilgrimsfärder till ställen, ryktbara i hitorien eller konsten, såsom Rienzis hus, kaphaels grift eller våra poeters grafvar å den protestantiska begrafningsplatsen. bland, då morgonen var suktig eller muen, tillbragte vi några angenäma timmar Via Marguttas atelierer eller fördrefvo iden bland Via Condottis kuriositetsbodarkngre fram på dagen framleddes våra. västar, och vi redo eller åkte ut till nå