Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1866, sida 2

ken omtalats som hans förnämste medbrottsling, har blifvit försatt i frihet. Det presterliga föreställningssättet är sig öfverallt lika. Ett bidrag till den historien utgör följande berättelse från Ryssland: De ryska tidningarne meddela, ,,sina läsare till underrättelse, en korrespondens mellan erkebiskopen i Tschernigoff och ministeren för folkupplysningen i Ryssland om en folkskrift med titeln: Bojaren Matvejeff af A. Suvorin-. — Erkebiskopen beklagar sig öfver att denna bok, som af ministörens företrädare blifvit utdelad till alla folkskolor, är af skadlig tendens. 1) Den försöker nemligen att hos folket släcka kärleken och tillgifvenheten för den heliga ortodoxien, genom att uppväcka en förderflig indifferentism: så säger författaren att hans ärevördige förfäder gjorde illa uti att i hans barnasjäl ingjuta den åsigt, att endast den ortodoxa läran af grekiska trosbekännelsen är den enda sanna och egentliga religionen och att alla andra kristna trosbekännelser; såsom den katolska och lutherska, endast äro gudsfiendtligt kätteri. 2) Förf. klandrar förfädren för att i deras abeböcker uteslutande intagas hvarjehanda råd till barnen om sedlighet och lydnad, samt för det barnen endast lärdes att känna psaltaren, apostlarnes gerningar 0. d., då det hade varit nyttigare att känna arithmetik, läkeböcker och kosmografi. För auktor synes allt helig edes vara ingenting. 3) De mörka färger, i hvilka han målar qvinnans beroende af mannen i fordna dagar, kunde uppväcka en förmodan att förf. vill införa emancipationen hos folket. 4) Förf. vill hos folket försvaga den undersåtliga troheten genom att jemförande framhålla, att ,.hvarje anständig menniska nuförtiden anser det vara en fasa och vanheder icke blott att vara spion, men ock att blott misstänkas derför. 5) Slutligen målar författaren huru , folket förtrycktes under tsaren Aleksej Michailovitsch. Detta anses äfven af erkebiskopen vådligt, På dessa klagomål från erkebiskopen följde ett svar från ministerns adjoint med underrättelse att boken icke skulle vidare tolereras i folkskolorna. Från Ladoga skrifves till Morskoj Sbornik: I norra delen af Ladoga hafva vi under ångbåtens framskridande oupphörligt aktgifvit på en rörelse hos magnetnålen och derföre ofta anmärkt, att någon orsak dertill måste förefinnas i riktning från Wallamo till Pitkäranta. Vår iakttagelse har besannats och ej sednare än i fjol somras upptäckte man vid Lupiko, i trakten af Pitkäranta, rika spår af magnetiskt jern. Numera har man också redan der börjat med grufarbeten. Thomson, Hill et C:o grepo an saken energiskt. Det säges att magnetjernets rikhaltighet är omätlig, churu man ej ännu fullständigt är i stånd att bestämma den rika mineralådrans utsträckning; och den är så mycket dyrbarare, som på stället äfven finnes kalksten för metallens nedsmältning. Vi ega profver på densamma, äfvensom en noggrann analys öfver profsmältningen, hvilken lemnat 46.5, proc. malm i upphettadt tillstånd, af en mörk, grå färg, föga smidbarhet samt utan all tillblandning af andra beståndsdelar. Ehuru saken ännu är ny och företaget knappt börjadt, tviflar ingen på framgången. Det säges, att i närheten af malmådern finnes äfven en åder med kopparmineral. TURKIET. Vice konungen at Egypten har öppnat underhandlingar med Porten om Kandias asträdande. Vilkoren skulle blifva ungefär sädane som vid asträdandet af provinserna Suakim och Massauah. Första året skulle vice konungen betala en extra tribut af 80,000 pund, andra året 100,000 och de påföljande 15 åren fem procent mera. Till de öfriga vilkoren skulle höra, att vice konungen skulle utnämna den guvernör, som af Porten förordades. Emellertid har befälhafvaren för de egyptiska trupperna återkallats och dessa blifvit stälda under den nye turkiske befälhafvaren Yabia Pascha. Som afett telegram synts, äro helt andra underhandlingar i gång om Kandias blifvande ställning. AMERIKA. Angående presidentens rundresa, som — efter hvad som föregifves — blifvit företagen för att öfvervara aftäckandet af Douglas staty i Chicago, skrifves till ,,Times från Philadelphia bland annat följande: , Resan är uteslutande att anse som en direkt personlig demonstration till nordstaternas folk mot kongressen. Det är Seward som uppgjort planen för denna resa för att väcka enthusiasm hos folket, hvarförutan de politiska partierna i Förenta Staterna ingenting förmå. Presidenten genomreser Pensylvanien, Newyork, Ohio, Indiana och Illinois, d. v. s. just de stater, vid hvars gränser i Oktober och November de valdrabbningar skola stå, på hvilka utgången af presidentens politik skall bero. Presidentens svit består af omkring 30 personer, hvaribland Seward, marinministern Welles, generalpostmästaren Randall, generalerna Grant och Meade, amiral Farragut och senatorn Paterson från Tennessee (presidentens måg). Anmärkningsvärdt är, att äfven Romero, de mexikanska republikernas representant i Washington, befinner sig i presidentens sällskap. Krigsministern Stanton är icke med, och lärer icke hafva fått någon inbjudning dertill!. ASIEN. Från Hongkong skrifves den 28 Juli om en strid, som den engelske ångskonerten Aprey och kanonbåten Archimed haft att bestå mot ett stort antal dschunker, tillhöriga sjöröfvare. Antalet dsckunker lärer varit 23, och deras besättningar 700 man. Flera af dschunkerna hade 17 kanoner; tillsammans hade de 270. Etter en tre timmars strid hade de tvenne små engelska fartygen öfvervunnit dschunkerna. Pi raterna, som flydde till stranden, förföljdes der af ett detachement matroser; 90. af röfrarne sårades och 150 dödades. De dschunker, som icke kunde transporteras i. er Tr. 3