Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1866, sida 2

från traditionerna af Drouyn de Lhuys politik i afseende på Italien och utbytt detta småsinnade system mot en uppriktigare och mera välvillig hållning. Kejsaren har insett, att hans förra misstag, hvilka alldeles icke utgingo från honom, utan från hans agenter, måste vara så mycket ofördelaktigare för de franska intressena, som Italien af många omständigheter blifvit nödsakadt att vända sina blickar åt Berlin. Napoleon III har derföre ställt så, att sormaliteterna för öfverlemnandet af Venetien skulle få en för I Italien så litet förnärmande karakter som möjligt. Venedig, Mantua och Verona skola skicka tre delegerade, till hvilka den franske kommissarien öfverlemnar provinsen. Men de italienske kommissarierna qvarstanna emellertid på sina poster. Så är således denna fråga, som länge sväfvat som ett hotande moln öfver det nuvarande kabinettet, lyckligen löst. Genom Venetiens förening med Italien träder angelägenheten om jernbanan öfver Alperna i ett nytt stadium. Den närvarande finansställningen lockar icke regeringen att börja detta stora företag; men behofvet är också långt mindre än förr, enär det är högst troligt, att Italien skall kunna öfverenskomma med Österrike om Bremnerbanan. Man uppgifver, att kostnaderna för det sista kriget uppgå till 700 millioner; troligen är likväl denna summa allt för högt tilltagen. I golfen vid Spezzia råder mycken verksamhet i arbetena för de nya marinetablissementerna och kustbefästningarne. Grefve Sartiges, fransk ambassadör i Rom, har nyligen för franske kejsaren framställt den betänkliga ställning, i hvilken Rom skall befinna sig vid de franska truppernas afgång. Det franska regemente, som har hållit provinsen Viterbo besatt, bereder sig till afmarsch; fremlingslegionen från Antibes skall inom kort utgöra garnisonerna der. Man är mycket nyfiken att se huru denna legion skall motsvara de förväntningar, som man gjort sig om den, ty oaktadt den strängaste disciplin, hafva likväl många subordinationsbrott derinom förekommit redan under det denna legion var förlagd i Frankrike. FRANKRIKE. Kejsar Napoleon är mera beundrare af än imitator till Julius Cesar; genom tidsförhållandena liknar hans regeringsperiod mera kejsar Augusti riktning. Detta har den franska demokratien icke alltid velat förstå, af hvilket skäl den äfven varit utsatt för många öfverraskningar. Nu, då alla tala om Tavalettes rundskrifvelse, ser man detta ännu en gång rätt tydligt. Om vigten af denna akt råder blott en mening; tidningarnes omdömen utfalla deremot högst olika. Så finner Havin i .Siecle det mycket angenämt att tyska förbundet, hvilket han anser hafva varit vriktadt mot Frankrike, försvunnit, hvaremot den kejserliga politiken, angående de europeiska problemerna, synes honom, alltför quietistisk. Nej — så klagar han — dermed att Italien är fritt och oberoende, tyska förbundet upplöst, Österrike förödmjukadt, Preussen förstoradt och Rysslands planer i Orienten korsats, äro visst icke alla problemer lösta. Eller gifves det icke ett Polen och ett Ungern; gifves det icke mera en orientalisk fråga, och är ännu allt utsagdt rörande 1815 års fördrag. Havin är öfvertygad att den franska regeringen tror mindre på freden, än den vill låtsa om. Af samma åsigt är ,Opinion nationale, som säger sig varmt önska freden, men tror att ,,den nuvarande freden är ett falskt sken, emedan många motsatser i intressen ännu förefinna. France betecknar Lavalettes!rundskrifvelse som , början till en ny politisk fas, icke endast för Frankrike, utan äfven för Europa. Flera tidningar se i denna ,nya unitariska fas af europeiska folkens historia en fara för de fransyska delarne af Belgien och Schweiz. Skulle detta vara verkliga förhållandet, så äro dessa delar åtminstone — som Köln. Zeit. uttrycker sig — ,ännu ofängade fiskark. Försök hafva nyligen blifvit gjorda med det af Neumejer uppfunna krutet, hvars företräde i många afseenden blifvit konstateradt. Detta kruts vigtigaste egenskap är, att det endast exploderar i tillslutet rum, men icke vid luftens fria tillträde. En ansenlig qvantitet antändes på marken; det förbrände långsamt, qvarlemnande en betydlig återst)d oförbränd. Derpå antändes tre mindre fjerdingar krut, insatta i ett litet stenhus. Förbränningen gick långsamt äfven här. Först efter en längre stunds förlopp förekom en svag explosion, hvilken härrörde från den af fjerdingarne, som var fastare tillsluten än de andra. Det lärer väl således icke vara tvifvel underkastadt, att man vid transporter af detta krut icke riskerar några explosioner. I slutet rum verkar deremot det nya krutet mycket kraftigare än det vanliga. NUR m -— SV — RYSSLAND. Den 15 dennes afrättades Karakasot hvilken — som bekant är — den 16 April föröfvade attentatet mot kejsaren. Om den stora sammansvärjning, för hvilken han skulle hafva varit ett verktyg, hörer man 4 —DT ÖO— — — ——