Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1866, sida 2

öfra Rhen, ett lefve för Frankrike i föl-k jande ord: ,, För vårt sköna och stora fä-.m dernesland! Låtom oss inpregla i de allt-se för obetänksamma tyskar, som våga äter-si fordra Elsass såsom en del af det tyskala riket, att vi med lif och själ tillhöra vårt l! sköna Frankrike och med afsky förkastaa ett behandlingssätt sådant som det hvil-l ket blifvit den fria staden Frankfurt till f del. På dessa ord följde från alla de närvarande ett entusiastiskt: ,,lefve Frankrike! Preussiska regeringens beteende med hänseende till Nordslesvig har i de franska regeringskretsarne gjort ett ogynnsamt intryck; några föreställningar hafva ännu icke blifvit gjorda i Berlin, men torde dock icke uteblifva, ifall det dröjer för länge med den utlofvade folkomröstningen i Nordslesvig. Den i Laralettes cirkulär framkastade frågan om en reorganisation af franska armeen diskuteras redan lifligt i pressen. Flera tidningar äro för en tillnärmelse till allmän folkbeväpning såsom det enda med-. let att betydligt förstärka franska hären. utan att särdeles öka utgifterna för militärväsendet. Andra tidningar, bland hvilka France, önska blott en modifikation i det nu gällande systemet. Regeringens afsigter äro ännu obekanta; emellertid arbetas det flitigt inom krigsdepartementet på förslag till frågans lösning. Den 13 dennes förspordes i Paris, S:t Cloud och trakten deromkring, äfvensom i städerna Rouen, Urleans, Tours, ängers, Brissac, Saumur, Clermont, Nantes, Riom, Bourges och Limoges en jordstöt, som flerestädes var så stark, att ringklockorna kommo i rörelse, möbler flyttades och sprickor uppstodo i husens tak och väggar. Stöten, som gick i sydostlig riktning och räckte på somliga ställen 1, på andra 7, 10 och 12 sekunder, förorsakade en panisk förskräckelse; en mängd personer lemnade sina bostäder af fruktan att husen skulle instörta. I Blois förorsakade jordstöten en eldsvåda derigenom, att tändstickor nedkastades på golfvet i en speceribod och antände der liggande brännbara ämnen. Redan fjorton dagar förut hade man i Niort försport en jordstöt. Molnen gingo vid tillfället mycket lågt, och det blåste och regnade starkt. Franska och preussiska regeringarne öfverensstämma icke i! sin uppfattning af den ståndpunkt, på hvilken underhandlingarne mellan Italien och Österrike befinna sig. Moniteur har i dessa dagar försäkrat att de nämnda underhandlingarne hafva en glädjande framgång och ganska snart torde öra till ett lyckligt resultat. Deremot försäkras från Berlin, att Österrike visar en halsstarrighet, som tillochmed sätter freden i Prag på spel, samt att baron Werther skickats till Wien för att bringa österrikiska regeringen till reson. Denna motsatta uppfattning betraktas som ett tecken, att Frankrike och Preussen intaga en hel olika ställning till de magter, mellan hvilka underhandlingarne föras. Franska regeringen vill nämligen försona Österrike och. Italien samt råder derför begge parterna: till eftergifvenhet, för hvilket ändamål hertig de Gramont ock lär direkt deltaga i underhandlingarne mellan Winpfen och Menabrea, medan deremot preussiska regeringen, som vill bevara den italienska alliansen, söker framkalla en splittring mellan Usterrike och Italien samt för dette ändamål uppmuntrar den sednare magten att uppställa mycket närgående anspråk. TURKIET. Rörande de orientaliska angelägenheterna skrifver Indpendance belge: ,,Om de underrättelser, som meddelas oss öfver Athen, äro grundade, så är Turkiet mycket sjukt, och man kan betrakta den orientaliska frågan som fullständigt öppnad, med den skilnad mot förr, att turkiska riket denna gång dignar under bördan af sin egen vanmagt och ej under en grannes slag, som är alltför ifrig att afdagataga det, för att tillegna sig dess arf. Ej blott att kretsarna, otillgängliga för Portens mildhet, proklamerat ön Kandias oberoende och förening med Grekland; nu inlöpa tillika underrättelser om resningar i Epirus och Albanien, hvarifrån Porten får sina bästa soldater. Äfven i Bosnien lära finnas frön till en agitation, så mycket farligare som den icke yttrar sig emellan den kristna och den muhamedanska befolkningen, utan, oberoende af religionerna, mellan bönderna och de större jordegarne, som tillika äro öfverhetspersoner och regeringens agenter. Utsugningssystemet, bristen på garantier mot missbruk från embetsmännens sida, den vexande skattebördan och olikheten i pålagornas fördelning äro, i förening med agitationen utifrån, tillräckliga att förklara de händelser, som hota att förvandla Turkiet till ett fullständigt